Den nya folksjukdomen
Skrivet av Mattias den 14 augusti 2007
Citat från Fight Club.
Ok, nyheten har några dagar på nacken, men händelserna i Sundbyberg har hållit mig upptagen. För några dagar sedan skrev politikerbloggen om hur SSU hade stoppat Peter Wahlbecks uppträdande på sin kongressfest. Det låter ju som om någonting oerhört hade hänt; var kanske Peter asplakat och ragglade runt på scen? Nej, det visar sig att SSU inte har någon humor:
Det var SSUarnas kongressfest och SSUarnas 90-års kalas. Många SSUare kände sig kränkta, och jag tycker att det räcker med att en enda SSUare ska känna sig kränkt för att bryta. Vi ska inte behöva bli kränkta på vår egna fest, och många tog illa upp.
Tyvärr har det blivit den nya folksjukdomen “att bli kränkt” och ännu hellre ska man bli proxy-kränkt, dvs att bli upprörd å någon annans vägnar eftersom de “borde” bli kränkta. Ett exempel är puckot som blev kränkt över att bli kallad förortare och andra är upprörda över att kafferbuffeln heter just kafferbuffel. För att ta ett annat exempel så har vi nötterna i CMR som orkade bli upprörda över namnet på en glass.
Jag menar; vad är det för fel på en del personer? Sluta ta er själva på sådant extremt allvar, och sluta utgå från att allting är kränkande. Lägg er energi på att arbeta mot verkliga kränkningar och verklig diskriminering istället för att jaga väderkvarnar.
Jag vet inte vad som gör mig mest mörkrädd; att SSU är så extremt lättstötta och så fullständigt besatta av vad andra tänker och tycker hela tiden, eller att dessa personer om 10-20 år kommer att vara viktiga politiker i Sverige.
Jag är ingen större fantast av Peter Wahlbeck, även om han någon gång ibland kan lyckas säga någonting som jag skrattar åt, men vilken typ av ståuppare som Peter är råkar ju vara känt innan. Om SSU nu är så extremt lättstötta så kanske de skulle ha tagit något mer lättsmält; typ Anki & Pytte.
Andra skriver bra om det, däribland Deep edition och opassande. Tyvärr verkar inte SSU:s nya ordförande förstå den rättmätiga kritiken mot deras agerande, utan hon tar det med en klackspark.
14 augusti 2007 klockan 11:13 e m
Proxy-kränkt!?! *garvar läppen av sig* Det uttrycket lär få fötter!
14 augusti 2007 klockan 11:44 e m
Visst är det ett najs uttryck? Önskar jag kunde ta kredd för det, men jag hörde det första gången på dvdforum.nu där användaren Niclas Jacobsson (med användarnamnnet Zic) var den första att använda det.
Sedan vet jag tyvärr inte om det var hans egen konstruktion, eller om han fick det någon annanstans.
Men jag gillar ordet och använder det ibland.
16 augusti 2007 klockan 5:19 e m
Jag håller med om att det var osedvanligt klantigt att anlita honom, när alla redan känner till hans (även i mitt tycke) många gånger plumpa skämt. Jag tycker att man ska kunna skämta om allt. Men jag tycker han är mer plump än rolig. Jag har fått höra en del av skämten och… ja, jag skulle inte ha skrattat.
Men när flera SSUare (som inte anlitat honom, som mår dåligt av det som sägs) reagerar och en person då väljer att ta ställning och säga till. Ja, jag kan beteckna det som mod. Hur många gånger står vi där som nickedockor och accepterar skit? Jag skulle aldrig gjort som hon gjorde – jag skulle inte våga.
/Nathalie
16 augusti 2007 klockan 5:36 e m
Nathalie, jag delar åsikten att det oftast är bra att säga ifrån. Jag brukar själv ha dåligt samvete ibland för att jag inte vågar ta en konflikt och säger ifrån när jag tycker att någon säger någonting fördomsfullt. :em27:
Men, det finns olika sätt att säga till på. Som jag förstått det — och jag var av naturliga skäl inte på SSU:s kongress utan förlitar mig på andrahandsinformation — var det många som uppskattade Peters humor. Jag tillhör inte direkt hans största fans (det är ganska sällan som jag skrattar åt hans skämt) men jag har genom årens lopp stött på ett antal personer som tycker att han är rolig; briljant; ja, till och med genialisk.
Det innebär att den person som avbröt Peter faktiskt också sabbade för de som gillade showen. Dessutom tycker jag att det är tveksamt att avbryta mitt i, utan då tycker jag att man tar det i en paus, eller när det nu finns ett lämpligt tillfälle. Det finns ett bra förhållningssätt — som kanske inte alltid fungerar i politiken eftersom politik i viss mån bygger på konflikt — och det är att ta beröm publikt, men kritik privat.
Alltså; om man arbetar med någon, eller hyr in någon, eller har någon annan typ av professionell relation så behöver man inte både framföra kritik och förödmjuka personen i fråga.
22 augusti 2007 klockan 8:10 f m
[...] Merit Wager och Stigbjörn Ljunggren skrivit om denna svenska folksjukdom, liksom ett flertal andra bloggare har gjort tidigare. Frågan var också på tapeten under [...]
6 september 2007 klockan 1:28 e m
Jag trodde dumheten hade nått sin klimax; att vi redan hade fått se de mest korkade förslagen. Det hade vi inte. Rektorn för en skola i skåne har förbjudit landslagströjor på skolfotona eftersom det “kan signalera främlingsfientlighet”.
4 augusti 2008 klockan 4:16 e m
[...] är ju den nya folksjukdomen “Jag är så kränkt, tyck synd om mig” så givetvis dyker det snabbt upp ett pucko som [...]