Poliker; förtroendeuppdrag eller karriär?
Skrivet av Mattias den 5 juni 2006
Dagens DN har en artikel om att rekordmånga lämnar riksdagen. Men, är det egentligen ett problem? Är det inte snarare positivt om fler ser politiken som ett förtroendeuppdrag som man har en kortare stund, innan man går tillbaks till sitt vanliga liv?
Vill vi ens ha yrkespolitiker som likt Göran Persson aldrig haft ett jobb utanför politiken och som helt tycks ha tappat kontakten med hur livet ser ut för de som han bestämmer över?
För kontinuiteten förstår jag att vissa politiker, exempelvis partiledare, behöver sitta längre perioder, men de flesta politiker borde inte syssla med politiken på heltid i mer än tre mandatperioder. Om man sedan efter ett antal år ute i verkligheten vill återvända för ytterligare en period i riksdagen (eller i någon annan form där man sysslar med politik på heltid) så ser jag inget fel i det, utan det viktiga är att man återvänder till verkligheten; att man kommer tillbaks till sina rötter och får ny inspiration.
Att vara politiker är ett förtroendeuppdrag, ett uppdrag som en majoritet av landets alla politiker gör på sin fritid, och det får aldrig, kan aldrig, vara en karriär. Ser man politiken som en karriär så börjar man göra avsteg från sina principer och sina åsikter för att det gagnar karriären, och i längden blir man då en sämre politiker.
Det är ganska sällan som jag håller med Gustav Fridolin i politiska frågor, men jag har full respekt för hans integritet just eftersom han visat att politiken inte är en karriär för honom. Istället lämnar han riksdagen efter en mandatperiod trots att han utan problem hade kunnat få toppa vilken miljöpartilista som helst.
Göran Persson å andra sidan verkar helt ha tappat kontakten med verkligheten, och det låter verkligen illa när någon som aldrig haft ett kroppsarbete i hela sitt liv pratar om arbetarnas hårda vardag; en vardag som han inte vet någonting om.