Kryssa Mattias

Det finns ett citat som felaktigt brukar tillskrivas Mark Twain, nämligen att det finns tre former av lögn; lögn, förbannad lögn och statistik. Nu bör man inte tolka det som att statisik i sig ljuger, utan problemet ligger i hur man tar fram statistiken och hur man använder den. Rätt använd är statistik användbar som jämförelseinstrument, men som mottagare av information bör man alltid fundera över hur statistiken är använd och om avsändaren försöker få fram en sanning som inte finns där.

Just arbetslöshetssiffrorna är ett exempel på när samma sifferunderlag kan användas på alla möjliga – och omöjliga – vis. Precis som vanligt inför en valrörelse så har socialdemokraterna beställt låg arbetslöshet av AMS och precis som vanligt så rättar AMS in sig i ledet och ingår i den socialdemokratiska propagandan inför valet. Man går därför ut med ett pressmeddelande om hur låg arbetslösheten är och då särskilt ungdomsarbetslösheten.

Samtidigt publicerar Financial Times en artikel om att den svenska arbetslösheten i verkligheten är 15% vilket inte alls är samma siffror som AMS presenterar. Hur hänger det då ihop? Vem ljuger av dem?

Svaret är faktiskt båda, och ingen. Det AMS presenterar är den öppna arbetslösheten. För att få räknas in i den ska man:

• vara arbetslös
• stå till arbetsmarknades förfogande (vilket innebär att man inte får studera, för att ta ett exempel)
• vara inskriven på arbetsförmedlingen
• inte vara i någon åtgärd

Just den sista punkten är extra intressant. Inför valet satsar man alltid extra på åtgärder innan valet, för att få ner siffrorna vilket brukar göra att pengarna är slut efter valet; något jag själv märkte när jag var arbetslös 2002 och i oktober började fundera på att starta ett eget företag.

Ur statistiksynpunkt spelar det ingen roll, men det kan dessutom vara värt att notera att många av de åtgärder de vill sätta in är fullständigt meningslösa. Min handläggare frågade på fullt allvar om jag inte skulle gå en kurs för att ta datakörkort. En förklaring kanske är på sin plats här; jag har en datavetenskaplig utbildning på universitetet och hade vid den tidpunkten fem års arbetslivserfarenhet som systemutvecklare. Det finns ingenting som jag skulle kunna lära mig på en dylik kurs. Jag hade turen att hitta ett nytt jobb senare, och sedan dess slipper jag arbetsförmedlingen och deras åtgärder.

När det kommer till siffrorna i Financial times så baseras de på en rapport från McKinsey och de räknar då med alla grupper som skulle vilja jobba som arbetslösa. Om någon jobbar deltid (ex.vis 60%) men skulle vilja jobba heltid så räknas den som 40% arbetslös. Personligen tycker jag att det är ett tveksamt sätt att räkna, men det är givetvis inte mindre sant än hur AMS (och regeringen) räknar.

Det är egentligen inte så konstigt att socialdemokraterna vill räkna som de gör. De har misslyckats helt med arbetslösheten, och deras tidigare paradgren (att få folk i arbete) har nu blivit en belastning. Därför beställer man siffror från AMS och presenterar det sedan som om regeringens jobbpolitik gett ett positivt resultat när man egentligen misslyckats kapitalt.

För att vara på säkra sidan, ifall väljarna skulle genomskåda socialdemokraternas rökridåer så försöker man vifta bort arbetslöshetsfrågan och få det att verka som en ganska oviktig fråga. På en fråga om varför han knappt nämnde arbetslösheten i sitt första-maj-tal hade Göran Persson följande kommentar:

Nu tror jag inte att alla de hundratusentals som saknar arbete, som går i åtgärder, som tvingas jobba deltid när de skulle vilja jobba heltid, som studerar för att de inte kan hitta ett jobb och inte är kvalificerade för a-kassan, som är förtidspensionerade mot sin vilja, som är sjukskrivna trots att de vill och kan arbeta håller med Göran Persson om att arbetslösheten är en oviktig fråga. Men, man kanske inte ska förvänta sig att Göran Persson – som aldrig haft ett riktigt jobb – ska förstå hur viktigt det är för många att ha ett riktigt arbete och kunna försörja sig på det.

Som en jämförelse kan man citera en annan känd socialdemokrat, som tydliggör på ett skrämmande vis hur socialdemokraterna lämnat sina tidigare grundvärderingar som ett arbetarparti och nu bara sysslar med röstfiske, propaganda och lögner för att få behålla makten som inte längre är ett medel utan ett mål. Politikern i fråga är Olof Palme:

Men, om vi går tillbaks till statistiken; finns det några mer neutrala siffror som räknar arbetslösheten på ett sätt som är mer i linje med hur de flesta antagligen ser på vad som räknas som arbetslöshet?

Jodå, Eurostat, som är EU:s statistiktjänst, har helt omanipulerade siffror. Där kan man titta både på sysselsättningsnivå i de olika EU-länderna, liksom arbetslöshetssiffrorna. Det kan vara värt att notera att man inte kommer upp i 100% om man slår ihop dessa båda tal, eftersom långtidssjukskriva, studenter, förtidspensionärer, osv, inte räknas in i någon av siffrorna.

Om vi tittar på arbetslöshetssiffran för 2005 så ser vi att Sverige ligger på 7,8% medan vi 2002 låg på 4,9%. Siffran har bara ökat, hela mandatperioden, trots en högkonjunktur. Som ni observerar så finns inte siffran för 2006 med, men det har ingenting att göra med att jag försöker dölja någonting, utan enbart på att jag inte kunde hitta siffran. Går man istället till Global Juggler så kan man hitta även årets siffror, som råkar vara 8,6% för Sverige och en icke smickrande nittonde plats i Europa. Som en jämförelse låg vi på fjortonde plats 2005, så det går inte ens åt rätt håll.

Extra deprimerande blir Eurostats siffror om vi tittar på ungdomsarbetsarbetslösheten. 2005 var den otroliga 22,6 % vilket gav oss en tjugonde plats. Även här misslyckades jag med att hitta siffrorna för 2006, men återigen kommer Global Juggler till min räddning och anger en arbetslöshet på 27,5% vilket ger en tjugotredje plats i Europa. 27,5% ! Smaka på den siffran en stund; mer än en fjärdedel av ungdomarna saknar jobb och regeringen har mage att vara glada över detta?

Sett ur det perspektivet är det kanske inte så underligt att en del ungdomar blir så upprörda att de startar ett nytt parti. Nu tycker jag fortfarande att det hade varit bättre om de hade fokuserat sin energi på att få bort socialdemokraterna (och då helst genom att rösta på folkpartiet) men jag är inte förvånad över att de reagerar.