Att dra felaktiga slutsatser

I dagens SvD skriver Elise Claeson om socialiberalism, borgerliga värderingar och jämställdhet. Själva ansatsen är det inget större fel på. Jag delar skribentens åsikt att en del av de som kallar sig socialliberaler egentligen är sossar som inte riktigt vill erkänna att de är sossar. Däremot skulle jag kanske inte ta i från tåspetsarna som Elise gör:

Våra främsta socialliberaler är våra främsta förespråkare för s-välfärdsstaten; den är här för att stanna och vi bör acceptera att vi är naturliga sossar.

Däremot är själva grunddiskussionen intressant; var gÃ¥r skiljelinjen mellan socialdemokrati och socialliberalism; har sossifieringen av Sverige gjort att ”alla” är sossar i mindre eller större utsträckning?

Tyvärr fortsätter hon inte ansatsen, antagligen för att hon redan från början visste vad hon ville komma till för slutsats:

Om socialliberaler saknar en ideologi, så har jämställdheten fyllt det tomrummet. Jämställdheten är liberalers ursäkt för att de uppträder som sossar. Överbeskattning av barnfamiljer och stora subventioner av kommunala dagis har socialiserat våra familjeliv. Allt för att uppnå matematisk jämställdhet i arbetslivet, även för barnfamiljer; i förvärvsstatistiken är vi världens mest jämställda land. Sånt spinner socialliberaler på.

Det som faktiskt stÃ¥r mellan raderna är att jämställdhet skulle vara en socialdemokratisk dygd; att man inte kan vara för jämställdhet om man är liberal eller ”höger”, vilket är en fullständig kortslutning i logikkretsarna.

Jämställdhet är snarare en prioritering av liberalismen. Liberalismen handlar om att alla människor ska ha samma friheter, rättigheter och möjligheter. I grunden handlar jämställdhet (eller feminism) om samma saker; med den enda skillnaden att man väljer att betona att kön inte ska få avgöra vilka möjligheter man har som individ.

Att dÃ¥ hävda att jämställdhet skulle vara ”vänster” eller att ”högern” skulle betona kärnfamiljen före individens rättigheter är bara fÃ¥nigt. Kärnfamiljen är en social konstruktion, som dessutom inte har särskilt lÃ¥nga anor. Om kärnfamiljen slutar existera därför att vi som individer väljer att leva pÃ¥ andra sätt; so f*ck*ng what?

16 thoughts on “Att dra felaktiga slutsatser

  1. De gamla suffragetternas ”jämställdhet” betonade liksom liberalismen individens frihet medans den moderna feminismen ,eller snarare radikalfeminismen,talar om en kollektivt pÃ¥tvingad jämställdhet där utfallet är att alla skall ha lika oavsett vad individena önskar. Feminism och jämställdhet i denna mening är sÃ¥ledes inte samma sak och inte heller önskvärt om man är liberal.

  2. De gamla suffragetternas ”jämställdhet” betonade liksom liberalismen individens frihet medans den moderna feminismen ,eller snarare radikalfeminismen,talar om en kollektivt pÃ¥tvingad jämställdhet där utfallet är att alla skall ha lika oavsett vad individena önskar. Feminism och jämställdhet i denna mening är sÃ¥ledes inte samma sak och inte heller önskvärt om man är liberal.

  3. Kalle: jag ber om ursäkt ifall jag var otydlig. Jag menade inte att liberalismen inbegriper radikalfeminismen eller att företrädare för denna ism — exempelvis FI — skulle verka i en liberal tradition.

    Det jag menade (och för all del menar) är att feminism i sig är en frihetlig ism, med sina rötter i liberalism, dvs att jämställdhet — sÃ¥ länge som den sker pÃ¥ individens villkor; baserat i individens val, möjligheter och rättigheter — är att betrakta som en förlängning av frihetsbegreppet; och dÃ¥ bÃ¥de det positiva liksom det negativa frihetsbegreppet.

    Däremot ligger det positiva frihetsbegreppet närmare den feminism som förs fram inom radikalfeminismen (och därmed ligger socialliberaler närmare än klassiska liberaler) men det innebär på inget vis att de är likvärdiga.

    Även med ett positivt frihetsbegrepp — där man kan acceptera en begränsning av vissa friheter för att utöka andra — gÃ¥r det inte se radikalfeminismen som en del av detta frihetsbegrepp. Detta eftersom radikalfeminismen utgÃ¥r frÃ¥n ett nollsummespel, dvs att männens frihet inkräktar pÃ¥ kvinnans frihet och den enda möjligheten att ge kvinnor större frihet är genom att begränsa männens frihet.

    När man dÃ¥ — som Elise — klassar jämställdhet som en ”vänster-ism” (förknippad med socialdemokrati och socialism) sÃ¥ gör man en felaktig koppling eftersom feminismen i grunden är en liberal ism; tyvärr i Sverige kidnappad av partier pÃ¥ vänsterkanten.

  4. Kalle: jag ber om ursäkt ifall jag var otydlig. Jag menade inte att liberalismen inbegriper radikalfeminismen eller att företrädare för denna ism — exempelvis FI — skulle verka i en liberal tradition.

    Det jag menade (och för all del menar) är att feminism i sig är en frihetlig ism, med sina rötter i liberalism, dvs att jämställdhet — sÃ¥ länge som den sker pÃ¥ individens villkor; baserat i individens val, möjligheter och rättigheter — är att betrakta som en förlängning av frihetsbegreppet; och dÃ¥ bÃ¥de det positiva liksom det negativa frihetsbegreppet.

    Däremot ligger det positiva frihetsbegreppet närmare den feminism som förs fram inom radikalfeminismen (och därmed ligger socialliberaler närmare än klassiska liberaler) men det innebär på inget vis att de är likvärdiga.

    Även med ett positivt frihetsbegrepp — där man kan acceptera en begränsning av vissa friheter för att utöka andra — gÃ¥r det inte se radikalfeminismen som en del av detta frihetsbegrepp. Detta eftersom radikalfeminismen utgÃ¥r frÃ¥n ett nollsummespel, dvs att männens frihet inkräktar pÃ¥ kvinnans frihet och den enda möjligheten att ge kvinnor större frihet är genom att begränsa männens frihet.

    När man dÃ¥ — som Elise — klassar jämställdhet som en ”vänster-ism” (förknippad med socialdemokrati och socialism) sÃ¥ gör man en felaktig koppling eftersom feminismen i grunden är en liberal ism; tyvärr i Sverige kidnappad av partier pÃ¥ vänsterkanten.

  5. Mattias, kan du ge exempel där du tycker att någon som väljer att definiera sig som socialliberal egentligen är socialdemokrat enbligt dig? För mig skulle liberalismen bli ointressant om den inte beaktade de skillnader i förutsättningar som finns i samhället och då följaktligen har som ambition att göra något åt dem. Som du skriver har feminismen och liberalismen samma mål MEN om man ser att tex kön faktisk spelar roll för möjligheterna då måste man banne mig göra att något åt det annars är man en pissliberal. Negativa friheter är förvisso viktiga grundfriheter men ganska ointressanta utan positiva friheter.

    Din blogg kommer att bli ett tidsdokument. Du är grym

    Jessica, din gamle vän

  6. Mattias, kan du ge exempel där du tycker att någon som väljer att definiera sig som socialliberal egentligen är socialdemokrat enbligt dig? För mig skulle liberalismen bli ointressant om den inte beaktade de skillnader i förutsättningar som finns i samhället och då följaktligen har som ambition att göra något åt dem. Som du skriver har feminismen och liberalismen samma mål MEN om man ser att tex kön faktisk spelar roll för möjligheterna då måste man banne mig göra att något åt det annars är man en pissliberal. Negativa friheter är förvisso viktiga grundfriheter men ganska ointressanta utan positiva friheter.

    Din blogg kommer att bli ett tidsdokument. Du är grym

    Jessica, din gamle vän

  7. Jessica, det var ju mest en passus och/eller inledning i ett inlägg som var skrivet för tre månader sedan, så min exemplifiering kanske inte riktigt knyter an till inlägget ifråga.

    Jag skulle vilja pÃ¥stÃ¥ att gränslinjen gÃ¥r vid vilken utgÃ¥ngspunkt man har. En socialliberal utgÃ¥r frÃ¥n individen och försöker sedan skapa ”rättvisa” utifrÃ¥n den stÃ¥ndpunkten. Jag sätter rättvisa inom citat-tecken eftersom det inte finns nÃ¥gon bra objektiv definition av vad det innebär och det är ett ord som kapats av vänstern till att betyda nÃ¥gonting helt annat än vad jag menar.

    En sosse — oavsett om han/hon kaller sig socialdemokrat eller socialliberal — utgÃ¥r frÃ¥n kollektivets behov och försöker sedan anpassa till individerna i den mÃ¥n det är möjligt.

    Det innebär att en socialliberal skulle utgå från individens behov när det kommer till föräldraförsäkring och kanske förespråka en tredjedelslösning medan någon från ett socialdemokratiskt perspektiv skulle fastna för att man delar helt lika, 50/50.

    (Sedan kan man givetvis förespråka tredjedelsmodellen men välja 50/50 för sig själv)

    Och jag förenklar givetvis, men just nu hinner jag inte skriva så mycket längre svar.

  8. Jessica, det var ju mest en passus och/eller inledning i ett inlägg som var skrivet för tre månader sedan, så min exemplifiering kanske inte riktigt knyter an till inlägget ifråga.

    Jag skulle vilja pÃ¥stÃ¥ att gränslinjen gÃ¥r vid vilken utgÃ¥ngspunkt man har. En socialliberal utgÃ¥r frÃ¥n individen och försöker sedan skapa ”rättvisa” utifrÃ¥n den stÃ¥ndpunkten. Jag sätter rättvisa inom citat-tecken eftersom det inte finns nÃ¥gon bra objektiv definition av vad det innebär och det är ett ord som kapats av vänstern till att betyda nÃ¥gonting helt annat än vad jag menar.

    En sosse — oavsett om han/hon kaller sig socialdemokrat eller socialliberal — utgÃ¥r frÃ¥n kollektivets behov och försöker sedan anpassa till individerna i den mÃ¥n det är möjligt.

    Det innebär att en socialliberal skulle utgå från individens behov när det kommer till föräldraförsäkring och kanske förespråka en tredjedelslösning medan någon från ett socialdemokratiskt perspektiv skulle fastna för att man delar helt lika, 50/50.

    (Sedan kan man givetvis förespråka tredjedelsmodellen men välja 50/50 för sig själv)

    Och jag förenklar givetvis, men just nu hinner jag inte skriva så mycket längre svar.

  9. Mattias, jag ligger lite efter. Hur som helst; jag håller helt med dig om detta med att skillnaden ligger i utgångspunkten och det är just därför jag är liberal och inte socialdemokrat även jag ofta sympatiserar med vad de säger sig eftersträva.

    Jag blir bara så trött på alla som tycker att liberal i familjepolitiken per definition betyder att inte göra någonting, något Elise Claeson alltid slentrianmässigt för fram. Vad gäller föräldraförsäkringen ska jag inte upprepa mig (se mitt tidigare inlägg på din blogg) men jag hålelr inte med om din analys av tredjedel eller dela lika men den diskussionen får vi ha en annan gång.

    Vi hörs

    Jessica

  10. Mattias, jag ligger lite efter. Hur som helst; jag håller helt med dig om detta med att skillnaden ligger i utgångspunkten och det är just därför jag är liberal och inte socialdemokrat även jag ofta sympatiserar med vad de säger sig eftersträva.

    Jag blir bara så trött på alla som tycker att liberal i familjepolitiken per definition betyder att inte göra någonting, något Elise Claeson alltid slentrianmässigt för fram. Vad gäller föräldraförsäkringen ska jag inte upprepa mig (se mitt tidigare inlägg på din blogg) men jag hålelr inte med om din analys av tredjedel eller dela lika men den diskussionen får vi ha en annan gång.

    Vi hörs

    Jessica

  11. Jessica, det var inte menat som kritik utan som en förklaring till varför det inte blev något längre svar.

    Sedan var inte mitt exempel menat som ett be-all-end-all-exempel, utan mer som någonting som jag lite snabbt grävde fram från hjärnan; det går alltså antagligen att landa i helt andra slutsatser.

    Men, jag stör mig ocksÃ¥ pÃ¥ folk som anger att som liberal mÃ¥ste man tycka si och sÃ¥; dÃ¥ förenklar man liberalismen allt för mycket. Hela konflikten mellan positiva och negativa friheter gör att vi som kallar oss liberaler hela tiden mÃ¥ste analysera — och vara beredda att ompröva — vÃ¥ra ställningstaganden och hur vi kommit till dem. Jag förstÃ¥r exempelvis inte hur Birgitta — som liberal — kan komma till slutsatsen att det skulle vara positivt att kunna bestraffa svenskar för nÃ¥gonting som de gör i ett annat land.

  12. Jessica, det var inte menat som kritik utan som en förklaring till varför det inte blev något längre svar.

    Sedan var inte mitt exempel menat som ett be-all-end-all-exempel, utan mer som någonting som jag lite snabbt grävde fram från hjärnan; det går alltså antagligen att landa i helt andra slutsatser.

    Men, jag stör mig ocksÃ¥ pÃ¥ folk som anger att som liberal mÃ¥ste man tycka si och sÃ¥; dÃ¥ förenklar man liberalismen allt för mycket. Hela konflikten mellan positiva och negativa friheter gör att vi som kallar oss liberaler hela tiden mÃ¥ste analysera — och vara beredda att ompröva — vÃ¥ra ställningstaganden och hur vi kommit till dem. Jag förstÃ¥r exempelvis inte hur Birgitta — som liberal — kan komma till slutsatsen att det skulle vara positivt att kunna bestraffa svenskar för nÃ¥gonting som de gör i ett annat land.

  13. Mattias! Du kommer väl på liberati-puben på tisdag?
    JAg saknar dig och de andra.
    Jag ger mig inte på att tolka Birgittas liberalism här men jag håller med dig om att man kan undra hur vissas liberala kompass pekar.

    Jessica

  14. Mattias! Du kommer väl på liberati-puben på tisdag?
    JAg saknar dig och de andra.
    Jag ger mig inte på att tolka Birgittas liberalism här men jag håller med dig om att man kan undra hur vissas liberala kompass pekar.

    Jessica

  15. Eventuellt. Det är en av få lediga kvällar för mig innan julledigheten. Vet ärligt talat inte om jag orkar/hinner. Vi får se.

  16. Eventuellt. Det är en av få lediga kvällar för mig innan julledigheten. Vet ärligt talat inte om jag orkar/hinner. Vi får se.

Comments are closed.