Jämställdheten i Sundbyberg

Eller kanske snarare frånvaron av densamma. I samband med maktskiftet 2007, när svekkartellen tog över makten i Sundbyberg, så skrev jag ett inlägg om alla de som förlorade på maktskiftet, däribland jämställdheten.

Jag tänkte expandera detta lite grann och titta just på hur jämställdheten inom kommunen förändrats sedan maktskiftet.

Kommunstyrelsen

Kommunstyrelsen (KS) är den enda nämnd som man enligt kommunallagen måste ha och den kan jämföras med regeringen, med en stor skillnad; i kommunstyrelsen är både majoritet och opposition representerad.

När makten skiftades så utökades KS till 26 ledamöter (13 ordinarie, 13 ersättare, majoriteten har 7+7) från 22 (11 ordinarie, majoriteten hade 6+6). Samtidigt minskade antalet kvinnor i KS (inklusive ersättare) från 41% till 35%.

Ur ett jämställdhetsperspektiv hade man kunnat se det som en förbättring att kommunstyrelsens ordförande (KSO) är en kvinna, men det hade vi haft även om alliansens förslag till KSO hade blivit vald.

Heltidspolitiker

Under alliansens tid fanns det fyra heltidspolitiker; två kommunalråd (FP+M), ett oppositionsråd (S) och en heltidsarvoderad nämndordförande (M). Här var hälften kvinnor, och hälften män.

Under svekkartellen finns det fem heltidspolitiker; fyra kommunalråd (S, S, MP, V) och ett oppositionsråd (M). Av dessa är en (1) kvinna, dvs 20%. Skulle jag vara lite elak så skulle jag räkna med Robert Ahl (MP) också, men huvuddelen av hans arvodering kommer från en tjänst som politisk sekreterare så det gör jag inte. Tillägg: Det är alltså Roberts roll som man kan vara tveksam till, inte hans könstillhörighet. Så att ingen misstolkar mig.

Går vi in på kommunalråden enbart (som väl bättre får sägas spegla majoritetens ambitioner) så var 50% av kommunalråden kvinnor under alliansen (jag räknar alltså inte oppositionsrådet som kommunalråd) och under svekkartellen är 25% av kommunalråden kvinnor.

Nämndordförande

En tung post, med stort politiskt inflytande är posten som nämndordförande. Här blir det lite svårjämfört eftersom svekkartellen splittat en nämnd i två och infört en nämnd som tidigare var ett utskott.

Jag har dessutom exkluderat KS (som berörs tidigare) och valnämnden (som ärligt talat inte är en särskilt tung nämnd)

Här kan vi se att vi gått från fyra nämnder (med 50% av vardera kön som ordförande) till sex nämnder (med 33% kvinnor). Om vi även räknar med det utskott (Kultur-, idrotts- och myndighetsutskottet, där jag var ordförande) som blev en nämnd så har vi gått från 40% kvinnor till 33% kvinnor.

Jag anser dock att det är fel att räkna med ett utskott som hade en ganska marginaliserad roll i den politiska processen. Däremot kan vi räkna med KS och då går vi från 40% kvinnor till 43% kvinnor, så om man räknar på ett visst sätt skulle det kunna se ut som om jämställdheten förbättrats. Notera dock att alliansens kandidat som KSO hade lett till 40-60% kvinnor bland nämndordförande (beroende på vem som hade valts som ny ordförande som stadsbyggnads)

Nämnd-presidium

Men ok, det var ju lite olika siffror beroende på hur man räknar, så låt oss räkna hela presidiet istället. Jag hade lite svårt att hitta exakt vilka som satt i alla nämnder innan maktskiftet, så i de fall där jag är osäker så har jag räknat det som en man (så att ingen ska kunna påstå att jag försöker vinkla siffrorna). 2007 är siffrorna från när alliansen styrde, nu är siffrorna när svekkartellen styr.

  • Kommunstyrelsen:
    • 2007: 66% kvinnor. Av majoritetens poster var 50% kvinnor
    • Nu: 33% kvinnor. Av majoritetens poster är 50% kvinnor
  • Barn- och ungdomsnämnden (BUN):
    • 2007: 66% kvinnor. Majoriteten: 50%
    • Nu: 0% kvinnor. Majoriteten: 0%
  • Individ- och omsorgsnämnden (Omsorg):
    • 2007: 33% kvinnor. Majoriteten 50% (här är jag osäker pÃ¥ 1:e vice ordförande och har satt detta som en man)
    • Nu: 33% kvinnor. Majoriteten 50%
  • Kompetens- och försörjningsnämnden (Kompetens)
    • Fanns inte under vÃ¥r tid utan är ett resultat av att Individ- och kompetens delades i tvÃ¥. Samma siffror när man jämför.
  • Kultur- och fritidsnämnden (KoF):
    • Fanns inte under vÃ¥r tid. Istället fanns ett utskott med en ordförande och en vice. Ska vi jämföra sÃ¥ hade det presidiet 50% män och den nämnd som finns nu har 100% kvinnor.
  • Stadsbyggnads- och miljönämnden (SMN):
    • 2007: 33% kvinnor. Majoriteten 50%
    • Nu: 0% kvinnor. Majoriteten 0%
  • Äldrenämnden (Äldre):
    • 2007: 66% kvinnor, majoriteten 50%
    • Nu: 100% kvinnor, majoriteten 100%

Vad kan man se av det? Jo, att kvinnorepresentationen blivit sämre i KS (men där beror det mer på vem som råkar vara oppositionsråd, så det ska vi inte lasta svekkartellen för), BUN, SMN och högre i Äldre. Jag väljer att skriva högre istället bättre eftersom det inte är eftersträvansvärt att ha 100% av ett kön, oavsett kön. Dock är det mer jämförelsen över alla nämnder som är intressant.

Sedan tillkommer KoF som har högre kvinnorepresentation än det utskott det ersätter. Noterbart är dock att BUN & SMN räknas som tvÃ¥ av tunga och ”viktiga” nämnderna. Jag tycker att det är fel att ranka nämnder pÃ¥ det sättet, men i och med att de räknas som tunga sÃ¥ skickar det ut signaler.

Sammanfattning

Som sammanfattning kan man konstatera att Sundbyberg har gått från att vara en politiskt jämställd kommun under Alliansen till en mindre jämställd kommun under svekkartellen. Det kan dock vara värt att notera att detta framförallt beror på ett parti; miljöpartiet. De har gått från att vara ett ganska jämställt parti (på den tiden då Gustaf Wiberg var gruppledare) till ett rent gubbparti där äldre män sitter på alla tunga uppdrag.

Miljöpartiet har tre platser i KS (varav två ordinare), ett kommunalråd och fyra nämndpresidialer (1 ordförande, 3 vice ordförande). Av dessa är alla män. Sedan Siyamak Sajadian Sasanpour tog över som gruppledare i Miljöpartiet så har de ägnat sig åt att tvinga bort alla kvinnor från ledande poster. Kvar finns män, män och åter män. Så, inte bara har Miljöpartiet helt släppt miljöfrågorna (i utbyte mot arvoderingar) utan de har också slängt jämställdheten på sophögen.

Miljöpartiet har kort sagt gått från att vara ett av kommunens mer jämställda partier till att bli ett rent manschauvinistiskt parti där kvinnor hålls borta från alla förtroendeuppdrag med någon som helst tyngd.

Ledande socialdemokrater i kommunen hackar gärna pÃ¥ moderaterna för att de är sämre pÃ¥ jämställdhet men fakta är att Moderaterna utvecklas Ã¥t rätt hÃ¥ll. Däremot sÃ¥ hör man aldrig nÃ¥gon socialdemokrat klandra Miljöpartiet; trots att MP — som jag här visat — är ett rent sexistiskt parti. Kan det möjligen bero pÃ¥ att sossarna egentligen inte tycker att det här med jämställdhet är särskilt viktigt och att de därför inte bryr sig om den bedrövliga utveckling som MP haft de senaste tvÃ¥ Ã¥ren?

Så, de senaste två åren har alltså Miljöpartiet släppt miljöfrågorna, de bryter sina vallöften, de skiter i demokratin och de skiter i jämställdheten. Vad är då kvar? Förutom att roffa åt sig så många arvoderingar som möjligt? Var det verkligen därför som väljarna röstade på Miljöpartiet? Är det verkligen så illa att ledande företrädare i miljöpartiet inte kan ordna sin försörjning på andra sätt?