Ipred, piratkopiering och rättssäkerhet

Det var länge sedan jag skrev om piratkopiering — min senaste seriösa artikel är frÃ¥n november 2006, även om jag skrev en mer lättsam artikel i september 2007 — och det har inte berott pÃ¥ ointresse eller okunskap.

Det är ett ämne som jag tycker är väldigt intressant, men jag har valt att ha mitt fokus pÃ¥ Sundbyberg och det finns sÃ¥ mÃ¥nga andra som skriver bra om ämnet, däribland opassande.se. Eftersom vi är ganska fÃ¥ som skriver om Sundbyberg och dÃ¥ jag — helt oblygt — tillhör den grupp som kan politiska frÃ¥gor i Sundbyberg bäst sÃ¥ har jag valt det fokuset.

Men, samtidigt har jag länge funderat på att skriva ytterligare en artikel om piratkopiering, Ipred och rättssäkerhet, och den kommer här.

Grundförutsättningar

Jag kommer i den här artikeln inte att ta ställning för eller emot kopiering; jag kommer varken att inta en upphovsrättsfundamentalistisk position eller en information-vill-vara-fri-position.

Istället kommer jag att konstatera att så länge som vi har upphovsrätt så kommer vi att ha piratkopiering och så länge som vi har piratkopiering så kommer vi att ha både de som vill att det ska vara utan straff-påföljd och med, och vi kommer att ha personer och organisationer som kommer att argumentera utifrån sina åsikter och förutsättningar.

Bakgrund

Lite bakgrund om mig själv först. Jag tillhör de som växte upp med hemdatorer och som minns alla skräckkampanjer kring piratkopiering. Jag minns när kassettbanden skulle slå ut musikindustrin, jag minns hur piratkopiering på kassett sågs som ett hot mot spelindustrin. Jag har varit med och sett hur den s.k. scenen vuxit fram och jag har själv varit en aktiv deltagare i den när commodore 64:an (c-64:an) var den dominerande hemdatorn.

Jag har kopierat filmer, skivor och spel; det sistnämnda i tusental. Som en aktiv deltagare i piratscenen på c-64:an var jag medlem i en av de elit-grupper som fanns och jag har skyfflat piratkopior en masse. När det var som mest aktivt skickade jag ut ca 100 disketter per vecka och varje diskett innehöll mellan 5 & 10 piratkopierade spel.

Jag är dessutom en storkonsument av musik, film och spel. Mina samlingar av dvdfilmer, spel till olika plattformar och skivor tar upp ca 5 bokhyllor och under årens lopp har jag lagt mer pengar på att köpa media i olika former än vad en genomsnittlig svensk lägger ut på en livstid. När jag flyttade för två år sedan så slängde jag 4-5 papperskassar fullproppade med originalfilmer på VHS.

Jag köper i korthet inte argumentet att branschen skulle förlora pengar på piratkopiering och precis som DN påpekade för ett år sedan så handlar piratkopiering i väldigt liten utsträckning om att det skulle vara gratis, eller att man inte vill betala. Eller, så kan vi ta rapporten från KTH som visar att fildelare köper mer musik.

Piratkopiering och spelbranschen

Innan jag övergår till huvudämnen, låt oss göra en kort djupdykning i den svenska spelbranschen. Hur många här känner till DICE, eller Digital Illusions CE? De flesta är säkert bekanta med att de är Sveriges mest framgångsrika spelföretag, att de numera ägs av Electronic Arts och att de ligger bakom den framgångsrika spelserien Battlefield.

Vad färre antagligen känner till är att deras första titel var Pinball Dreams, ett flipperspel till Amigan. Ännu färre lär ha koll på att de killar som utvecklade spelet hade sin bakgrund i scenen på Amigan och innan dess c-64:an, i gruppen The Silents. Visste du till exempel att denna grupp hade två s.k. copy-partyn i Alvesta; hel-helgsträffar med tre syften; knäcka spel, kopiera spel och tävla i demoprogrammering.

Utan piratkopieringen på c-64:an så hade det inte växt fram en pirat-scen, en pirat-scen som utvecklades till en demo-scen; en demo-scen som utgör rötterna för detta spelbolag. Utan piratkopiering inget Battelfield.

Eller, ta exemplet Starbreeze. De ligger bland annat bakom spelen The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay och The Darkness. Detta företag har sina rötter i PC-gruppen Triton som i sin tur verkade på PC-scenen; en scen som inte skulle ha funnits utan piratkopieringen. Det var piratkopieringen som byggde upp den infrastruktur som möjliggjorde demoscenen.

Så när anitpiratbyrån faller ut i hätska utfall mot scenen så får man inte glömma att det är just scenen som var en viktig förutsättning för många av de bolag som de företräder.

Disclaimer: Jag har inte varit aktiv pÃ¥ PC-scenen pÃ¥ 15 Ã¥r — och min senaste kontakt med scenen var den demoscen som fortfarande lever pÃ¥ c-64:an för nÃ¥gra Ã¥r sedan — sÃ¥ jag vill inte uttala mig om hur den utvecklats sedan dess, men jag tycker att denna historiska tillbakablick är viktig.

Men, jag ska inte dyka allt för djupt i huruvida piratkopiering är positivt eller negativt. Som jag skrev i början så är inte poängen med den här artikeln att ta ställning i den frågan, utan att peka på problemen med Ipred i relation till rättssäkerheten.

Ipred och rättssäkerhet

Det stora problemet med rättsfall kring piratkopiering av filmer, spel och musik är att det är digitala distributionsvägar och digitala spel. Visst finns det fortfarande i vissa länder en piratkopiering som sker på tryckta media, men de fall som kan bli aktuella i Sverige handlar om digital distribution.

Digital distribution har nackdelen att det dÃ¥ handlar om digitala spÃ¥r, vi pratar om att använda skärmdumpar och loggfiler som spÃ¥r. Jag har tidigare tagit upp exempelvis bevismaskinen som kan användas för att skapa ”bevis” för piratkopiering.

bevismaskinen

Bilden ovan (klicka för större version) är skapad i just bevismaskinen och tycks indikera att antipiratbyrån (det är ip-adressen för www.antipiratbyran.se som visas) håller på och tankar ner en upphovsrättsskyddad fil.

Och det är just det som är problemet med om någon annan än polisen tar fram bevisen när det är digitala bevis; det går inte att säkerställa att bevisen är korrekta. Det är både enkelt att fabricera bevis, och då antipiratbyrån är part i målet så har de givetvis ett intresse av att få fram bevis även om dessa inte finns.

Loggar och skärmdumpar borde inte ha värde i en rättegÃ¥ng sÃ¥ länge som det inte är polisen — och enbart polisen, dvs utan ”hjälp” frÃ¥n antipiratbyrÃ¥n — som ansvarar för insamlandet och hanteringen av bevis.

Men, just nu ser det — tack vare Ipred-lagen — ut som om dessa ”bevis” skulle vara tillräckliga för att fÃ¥ ut information om vem som har en ip-adress, och dessa ”bevis” kan ligga till grund för att polisen ska fÃ¥ beslagta datorer och andra ”bevis”.

Noll rättssäkerhet

Just därför finns ingen rättssäkerhet i hanterandet. Om man tycker att piratkopiering ska vara förbjudet så ska det hanteras av rättsväsendet. Bevisinsamlandet ska skötas av polisen och det ska hanteras som vanliga brottsmål, inte som sker nu.

Extra illa är dessutom att IP-adressen anses som knuten till en abbonnent. Det innebär att — tills rätten säger annorlunda — sÃ¥ har jag ansvar för vad andra gör pÃ¥ nÃ¥gon av mina datorer; jag har ansvar för vad som försiggÃ¥r pÃ¥ mitt öppna trÃ¥dlösa nätverk; jag har ansvar för om nÃ¥gon som hälsar pÃ¥ mig kopplar upp sig pÃ¥ mitt fasta nätverk (ja, jag har nätverksuttag i de flesta av mina rum, undantaget är köket) ; jag har ansvar för om jag konfigurerat min server fel sÃ¥ att andra kan skapa nedladdningar pÃ¥ den.

SÃ¥, även om man är motstÃ¥ndare till piratkopiering och även om man lider av vanföreställningen att ”kopiering är stöld” sÃ¥ kan man inte vara för Ipred-lagen; inte om man värnar om rättssäkerheten.

Och ja, det gäller även för mina partikamrater som dumt nog röstade igenom detta i riksdagen. Gör om; gör rätt!

15 thoughts on “Ipred, piratkopiering och rättssäkerhet

  1. Det är väl likgiltigt om bevisen är digitala eller inte? Om en person fälls i rätten p g a ett fingeravtryck, en blodprov eller en DNA-prov, så är det som rätten tar ställning till faktisk ett bevis som har omvandlats från analog till digital information. Både ved själva analysen (vha något datoriserad apparat), den senare skriftliga beskrivning av resultatet (via text-behandling) och kanske senare när dokumentet mejlets från laboratoriet till åklagarens kontor. Resultat är långt från det analoga utgångspunkt när det visas fram rätten.

    Det som rätten skall lägga vikt pÃ¥ är vem som intygar att bevisen verkligen är bevis. Vart stammar beviset frÃ¥n? Hur blev det insamlad? Hur blev det behandlad? Behandlad av vem? Om denna ”vem” är part i mÃ¥let, sÃ¥ minskar det sÃ¥ klart värdet av beviset. Detta börda vara självklart – ocksÃ¥ för rätten. Om det inte är sÃ¥, sÃ¥ kan vi gärna vinka farväl till alla tankar om att leva i en rättsstat.

  2. Det är väl likgiltigt om bevisen är digitala eller inte? Om en person fälls i rätten p g a ett fingeravtryck, en blodprov eller en DNA-prov, så är det som rätten tar ställning till faktisk ett bevis som har omvandlats från analog till digital information. Både ved själva analysen (vha något datoriserad apparat), den senare skriftliga beskrivning av resultatet (via text-behandling) och kanske senare när dokumentet mejlets från laboratoriet till åklagarens kontor. Resultat är långt från det analoga utgångspunkt när det visas fram rätten.

    Det som rätten skall lägga vikt pÃ¥ är vem som intygar att bevisen verkligen är bevis. Vart stammar beviset frÃ¥n? Hur blev det insamlad? Hur blev det behandlad? Behandlad av vem? Om denna ”vem” är part i mÃ¥let, sÃ¥ minskar det sÃ¥ klart värdet av beviset. Detta börda vara självklart – ocksÃ¥ för rätten. Om det inte är sÃ¥, sÃ¥ kan vi gärna vinka farväl till alla tankar om att leva i en rättsstat.

  3. Min poäng var att digitala spår är extremt lätta att fabricera; vem som helst med basala datorkunskaper kan fabricera en logg eller en skärmdump.

    Bevis av typen fingeravtryck, dna-spår, fotavtryck, etc är svårare att fabricera och det fysiska ursprungsbeviset finns kvar.

    Dessutom har ju normala brottsmÃ¥l fördelen att de utreds av polis, som är neutrala i själva mÃ¥let och som har etablerade rutiner och procedurer för att säkerställa att bevis hanteras pÃ¥ ett rättssäkert sätt. Även om inte polisen är hundraprocentig sÃ¥ borde det finnas ett rejält mycket högre i bevis som säkrats av polisen och deras tekniker än i bevis som kommer frÃ¥n en lobbyorganisation vars existensvärde ligger i att de kan visa att den typ av ”brottslighet” som de säger sig motverka faktiskt existerar.

    Men visst, jag kunde ha varit tydligare. När jag väl hade skrivit första halvan så blev jag stressad eftersom min rast på jobbet var på väg att ta slut.

  4. Min poäng var att digitala spår är extremt lätta att fabricera; vem som helst med basala datorkunskaper kan fabricera en logg eller en skärmdump.

    Bevis av typen fingeravtryck, dna-spår, fotavtryck, etc är svårare att fabricera och det fysiska ursprungsbeviset finns kvar.

    Dessutom har ju normala brottsmÃ¥l fördelen att de utreds av polis, som är neutrala i själva mÃ¥let och som har etablerade rutiner och procedurer för att säkerställa att bevis hanteras pÃ¥ ett rättssäkert sätt. Även om inte polisen är hundraprocentig sÃ¥ borde det finnas ett rejält mycket högre i bevis som säkrats av polisen och deras tekniker än i bevis som kommer frÃ¥n en lobbyorganisation vars existensvärde ligger i att de kan visa att den typ av ”brottslighet” som de säger sig motverka faktiskt existerar.

    Men visst, jag kunde ha varit tydligare. När jag väl hade skrivit första halvan så blev jag stressad eftersom min rast på jobbet var på väg att ta slut.

  5. Hur har bevis i mål som rör upphovsrätt hanterats tidigare, t ex försäljning av piratkopierade spel och kläder? Är det målsägande som lägger fram bevis i det fallet också eller är det polisen som samlar in bevisen?

    Och hur är tanken att det ska fungera nu i en eventuell rättegång? Är det verkligen skivbolagens/antipiratbyråns bevis som ska användas eller kommer det att krävas någon form av husrannsakan, vad nu en sådan ska visa när det gäller fildelning. Vi pratar ju i allmänhet inte om personer som driver ftp-servrar (även om det var en sådan som man riktade den första anmälan mot) utan om personer som delar ut väl valda delar av sin hårdisk via fildelningsprogram.

  6. Hur har bevis i mål som rör upphovsrätt hanterats tidigare, t ex försäljning av piratkopierade spel och kläder? Är det målsägande som lägger fram bevis i det fallet också eller är det polisen som samlar in bevisen?

    Och hur är tanken att det ska fungera nu i en eventuell rättegång? Är det verkligen skivbolagens/antipiratbyråns bevis som ska användas eller kommer det att krävas någon form av husrannsakan, vad nu en sådan ska visa när det gäller fildelning. Vi pratar ju i allmänhet inte om personer som driver ftp-servrar (även om det var en sådan som man riktade den första anmälan mot) utan om personer som delar ut väl valda delar av sin hårdisk via fildelningsprogram.

  7. Bland kommentarerna till Henrik Alexanderssons inlägg om den första anmälan finns en länk till en Ansökan om informationsföreläggande. Den ger en bild av hur bevisningen kan komma att läggas fram. Vad jag kan se så är den påstådda spridningens omfattning helt omöjlig att avgöra genom att läsa ansökan. Det skulle i princip kunna röra sig om en helt privat server för att kunna komma åt ljudböckerna på en annan plats än i hemmet. Det är så vitt jag förstår inte olagligt? Eller är det själva skyfflandet av data på Internet som är den olagliga handlingen?
    http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/04/forsta-ipred-fallet-en-thriller.html

  8. Bland kommentarerna till Henrik Alexanderssons inlägg om den första anmälan finns en länk till en Ansökan om informationsföreläggande. Den ger en bild av hur bevisningen kan komma att läggas fram. Vad jag kan se så är den påstådda spridningens omfattning helt omöjlig att avgöra genom att läsa ansökan. Det skulle i princip kunna röra sig om en helt privat server för att kunna komma åt ljudböckerna på en annan plats än i hemmet. Det är så vitt jag förstår inte olagligt? Eller är det själva skyfflandet av data på Internet som är den olagliga handlingen?
    http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/04/forsta-ipred-fallet-en-thriller.html

  9. Grymt bra inlägg Mattias! Scenen har tillfört det här avlånga landet en enorm kunskapsbas vars värde översatt i pengar är potentiellt gigantiskt.

  10. Grymt bra inlägg Mattias! Scenen har tillfört det här avlånga landet en enorm kunskapsbas vars värde översatt i pengar är potentiellt gigantiskt.

  11. Magnus,

    de tidigare rättegÃ¥ngar som jag känner till har alla haft fysiska bevis i nÃ¥gon form. En av de första rättegÃ¥ngarna mot piratkopiering av spel i Sverige var i mitten av 80-talet (om jag minns rätt). Det rörde sig om en person som kopierat — och sÃ¥lt — tre spel i stor skala genom att kopiera originalkassetterna (spel pÃ¥ den tiden kom ofta pÃ¥ kassett)

    I andra fall har det rört rent industriell kopiering, men återigen på fysiska media.

    De fÃ¥ rättegÃ¥ngar som rört rena digitala spÃ¥r — exempelvis rättegÃ¥ngen rörande filmen ”Hip hip hora” — och där har man inte lyckats fälla nÃ¥gon. Vilket är en anledning till att upphovsrättsindustrin inte försökt dra en massa fall till rättegÃ¥ng; när normala krav ställs pÃ¥ bevis och rättssäkerhet sÃ¥ har det helt enkelt varit väldigt svÃ¥rt att fälla nÃ¥gon.

    Vilket givetvis är ett tungt vägande skäl till att man drivit på Ipred-lagstiftningen; upphovsrättsindustrin vill ha riggade rättegångar, och man vill kunna skrämma folk till att betala. Det är statligt sanktionerad utpressning, kort sagt.

    Vad gäller fallet med ljudböckerna så är det viktiga om datan har kopierats eller ej, inte om det rört sig om en person som kopierat mellan flera maskiner som han själv äger. Det sjuka med upphovsrätten är att du köper rätten att nyttja datan i den form som den säljs i; inte datan i sig. Det spelar ingen roll om du äger en film på DVD, VHS och laserdisk. Du har fortfarande inte rätt att kopiera innehållet, trots att du betalat för filmen tre gånger om.

  12. Magnus,

    de tidigare rättegÃ¥ngar som jag känner till har alla haft fysiska bevis i nÃ¥gon form. En av de första rättegÃ¥ngarna mot piratkopiering av spel i Sverige var i mitten av 80-talet (om jag minns rätt). Det rörde sig om en person som kopierat — och sÃ¥lt — tre spel i stor skala genom att kopiera originalkassetterna (spel pÃ¥ den tiden kom ofta pÃ¥ kassett)

    I andra fall har det rört rent industriell kopiering, men återigen på fysiska media.

    De fÃ¥ rättegÃ¥ngar som rört rena digitala spÃ¥r — exempelvis rättegÃ¥ngen rörande filmen ”Hip hip hora” — och där har man inte lyckats fälla nÃ¥gon. Vilket är en anledning till att upphovsrättsindustrin inte försökt dra en massa fall till rättegÃ¥ng; när normala krav ställs pÃ¥ bevis och rättssäkerhet sÃ¥ har det helt enkelt varit väldigt svÃ¥rt att fälla nÃ¥gon.

    Vilket givetvis är ett tungt vägande skäl till att man drivit på Ipred-lagstiftningen; upphovsrättsindustrin vill ha riggade rättegångar, och man vill kunna skrämma folk till att betala. Det är statligt sanktionerad utpressning, kort sagt.

    Vad gäller fallet med ljudböckerna så är det viktiga om datan har kopierats eller ej, inte om det rört sig om en person som kopierat mellan flera maskiner som han själv äger. Det sjuka med upphovsrätten är att du köper rätten att nyttja datan i den form som den säljs i; inte datan i sig. Det spelar ingen roll om du äger en film på DVD, VHS och laserdisk. Du har fortfarande inte rätt att kopiera innehållet, trots att du betalat för filmen tre gånger om.

  13. Tack Thomas. Eftersom jag själv varit involverad i scenen en gång i tiden så började jag tröttna på att den alltid utmålades som någonting ont och farligt; som en internets maffia i vissa fall. Ingenting kunde vara längre från sanningen och även om jag inte förväntar mig att media ska förstå exakt hur den fungerar så tycker jag att de åtminstone kunde uppvisa viss skepticism till den bild som antipiratbyrån målar upp.

  14. Tack Thomas. Eftersom jag själv varit involverad i scenen en gång i tiden så började jag tröttna på att den alltid utmålades som någonting ont och farligt; som en internets maffia i vissa fall. Ingenting kunde vara längre från sanningen och även om jag inte förväntar mig att media ska förstå exakt hur den fungerar så tycker jag att de åtminstone kunde uppvisa viss skepticism till den bild som antipiratbyrån målar upp.

Comments are closed.