Är datorspel farliga?

Till och frÃ¥n kommer det larmrapporter om hur farligt spelande (tvspel och datorspel dÃ¥, dvs inte spel & dobbel som har sin egen beskärda del av larmrapporter) är. Senast igÃ¥r var det en artikel i SvD. Först hade jag inte tänkt skriva om det, dels eftersom rapporterna brukar komma pÃ¥ löpande band – även om innehÃ¥llet skiljer; ibland varnas för ökad aggressivitet, att det leder till att ungdomar blir mördare och ibland varnas det om beroenden och pojkar som spelar bort sitt liv – och dÃ¥ det huvudsakligen är en nationell frÃ¥ga.

Men, så läste jag Johannas lysande travesti på SvD-artikeln och kände att jag var tvungen att länka till den. När jag då ändå är igång, så länkar jag även till Rasmus artikel om Fair play liksom en uppföljningsartikel av samme författare.

Jag betvivlar inte att det finns de som kan fastna i spelmissbruk (bÃ¥de i varianten med pengar och den utan) precis som mÃ¥nga under perioder kan besatta av ett intresse. Under nÃ¥gra Ã¥r var jag aktiv i Mangakai som är en förening för Anime, Manga och japansk populärkultur, och jag skulle vilja pÃ¥stÃ¥ att en del medlemmar uppvisade typiska drag av besatthet, där det mesta i livet kretsade kring detta intresse. Precis som ett stort spelintresse sÃ¥ kunde jag inte se att det var skadligt, utan det gav ett annorlunda socialt liv än ett starkt intresse för – exempelvis – politik gör. Har man en stark passion i livet sÃ¥ är det självklart att det pÃ¥verkar hur man lever.

På samma sätt har den med ett starkt idrottsintresse givetvis ett annat socialt liv på fritiden under ungdomsåren än den med ett starkt motorintresse. Aktiviteten, eller intresset, påverkar vilka man umgås med och vad man helst vill göra på fritiden. Kan det verkligen ses som bättre att spendera fyra timmar per dag i bassängen, simmandes längd efter längd än att träna fyra timmar på dansmattan framför tv-spelet? Eller är det verkligen någon större skillnad på att snacka skit med kompisar i två timmar via MSN/ICQ/gtalk/etc och att snacka skit med kompisar i två timmar på ett café? När jag var i tonåren fanns inte det förstnämnda alternativet, och frågan är om det verkligen var nyttigt med allt kaffe jag drack och all passiv rökning jag utsattes för.

Så, näe, det är inte särskilt farligt. Om jag går till mig själv så har jag spelat regelbundet (numera dock inte dagligen, eftersom jag inte riktigt hinner) i nästan 30 år och jag har fortfarande inte tagit någon skada. Däremot har jag både bättre reflexer, bättre hand-öga-koordination och en piggare hjärna än många av mina jämnåriga.

5 thoughts on “Är datorspel farliga?

Comments are closed.