Könsstympning, del IV – Birgitta Rydberg har fel

Jag hade väl egentligen tänkt att tre inlägg (1, 2 och 3) skulle vara tillräckligt i ämnet, men så såg jag att Birgitta Rydberg skrivit på brännpunkt (SvD) om ämnet, och då blev det en fjärde artikel.

Jag hade kanske förväntat mig att Birgitta skulle komma med lite nya argument, att hon skulle lyfta fram någonting som den debatt som pågått i några dagar hade missat, men det är mycket upprepande av felaktigheter som redan berörts. Jag vill dock lyfta upp några delar av det Birgitta skriver:

Det finns inga medicinska risker [med omskärelse] om det sker på ett medicinsk säkert sätt på spädbarn. Möjligen pekar viss forskning på att det kan finnas medicinska fördelar.

Vilket är ett fånigt påstående. Alla medicinska ingrepp har en risk, även om den kan vara extremt liten och även om risken i normal medicin överväger risken med att inte göra någonting. Vården tar årligen livet av ett antal patienter, men det är alltid värt det eftersom mångfalt fler liv räddas genom att man behandlar patienter.

Ska vi ta omskärelse specifikt så finns det fall från Usa där könsstympningen tagit livet av barnet ifråga.

Dessutom ska man inte glömma att förhuden skyddar urinrörsmynningen och att en könsstympning kan leda till skador på denna mynning.

Vad gäller de eventuella medicinska fördelarna av könsstympning så är detta omstritt, och om det finns så handlar det framförallt om minskad risk för män att smittas av sexuellt överförbara sjukdomar, vilket givetvis även det är ett fånigt argument. Småpojkar är inte (och ska inte vara) sexuellt aktiva.

Vakna upp! Det som sker idag är att ett antal pojkar omskärs av outbildade personer under omständigheter som innebär risker för allvarliga infektioner och andra skador. I enlighet med barnkonventionen bör vi med- verka till att detta inte sker genom att landstingen mot självkostnad hjälper föräldrarna att få ingreppet utfört på ett medicinskt säkert sätt.

Vilket är intressant som ett harm reduction argument. Samtidigt är det lite konstigt att Birgitta anser att harm reduction är ett tillämpligt argument på försvarslösa småbarn som inte kan uttrycka sin vilja, men inte på vuxna människor som själva valt att utsätta sig för ett farligt beteende (jag syftar alltså på Birgitta Rydbergs motstånd mot sprutbytesprogram)

Stockholms läns landsting har sedan många år erbjudit denna vårdtjänst på ett säkert sätt genom avtal med en privat läkare. Föräldrarna betalar 1000 kronor. Detta har inneburit att många små pojkar sluppit medicinska allvarliga skador.

Det som jag förväntar mig av en landstingspolitiker är att landstinget ägnar sig åt medicinskt motiverad sjukvård. Det jag tycker att landstinget skulle ha gjort istället är:

  1. Uppvaktat regeringen om att manlig könsstympning måste förbjudas.
  2. Gjort en harm reduction i väntan på detta

Denna harm reduction borde dock istället handlat om att motverka könsstympning av småpojkar. Man hade kunnat informera föräldrarna om riskerna (gärna på MVC/BVC) och erbjudit kraftigt rabatterade omskärelser till pojkar som uppnått en sådan mognad att de själva kan fatta beslutet. Exakt var den gränsen ska gå; 12, 15 eller 18, vet jag inte, men då respekterar man barnets religionsfrihet och barnets kroppsliga integritet.

Ingetdera av detta respekteras med nuvarande policy.

Omskärelse har funnits i tusentals år och sker i hela världen. Att tro att man som läkare kan hindra detta för att man saknar egen insikt i denna sedvänja är naivt. Men många föräldrar skulle nog dessutom uppfatta det som att deras religion inte respekteras. Låt religionsfriheten få råda även i denna fråga också i vårt land.

Att någonting har funnits i tusentals år är inget argument för (eller för all del emot) någonting. Vi hade slavar i Sverige i tusen år; ska vi kanske återinföra träldomen av traditionsskäl? Likaledes så förföljdes kättare i tusen år; en fin tradition att återuppta kanske?

Problemet är att Birgitta vill respektera föräldrarnas religionsfrihet, men inte barnets. Då glömmer Birgitta det absolut viktigaste rekvisitet för fri- och rättigheter:

Dina rättigheter slutar där mina börjar!

En rättighet kan aldrig kränka någon annans rättigheter, och det är just vad som sker här. En förälder har rätt att välja den religion som han/hon vill, men hon/han kan inte kräva att någon annan följer denna religion. Då kränks nämligen denna persons religionsfrihet.

Sedan är det givetvis så att någon som uppfostras i en kristen familj är mer trolig att bli kristen själv; någon som uppfostras i en muslimsk familj är mer trolig att muslim själv; etcetera. Detta kan vi inte — och ska vi inte — göra någonting åt.

Birgitta skriver även samma sak på sin egen blogg, men den tillför inget ytterligare till debattartikeln så jag citerar ingenting därifrån.

  • Mattis skrev: “Ska vi ta omskärelse specifikt så finns det fall från Usa där könsstympningen tagit livet av barnet ifråga.”

    Du behöver inte åka till USA för att hitta dödsfall. 1998 dog en pojke här i Sverige. Det var debatten efter det dödsfallet som till slut ledde fram till den lag vi har nu.

    Bra inlägg förresten!

  • Mattis skrev: “Ska vi ta omskärelse specifikt så finns det fall från Usa där könsstympningen tagit livet av barnet ifråga.”

    Du behöver inte åka till USA för att hitta dödsfall. 1998 dog en pojke här i Sverige. Det var debatten efter det dödsfallet som till slut ledde fram till den lag vi har nu.

    Bra inlägg förresten!