Kryssa Mattias

Det var en gång ett arbetarparti som bildades för att främja arbetarklassen och minska den tunga skattebördan. Allt eftersom åren gick så förändrades partiet, men ända fram till sjuttiotalet levde man enligt devisen “Gör din plikt, kräv din rätt”.

Någon gång under 70-talet började denna moral förtvina och man pratade mer och mer om bidrag och mer och mer om rättigheter, samtidigt som man pratade mindre om skyldigheter. Bidragssystem, som hade setts som förmåner började mer och mer ses som absoluta rättigheter och kopplingen till vad man stoppade in i systemet började dö ut.

Det sista livstecknet i Socialdemokraternas arbetslinje dog dock inte förrän Socialdemokraterna publicerade sitt valmanifest. Det enda som finns kvar av arbetslinjen är en läpparnas bekännelse. Istället lägger man en stor del av satsningen på att höja taket i A-kassan, en åtgärd som enbart gynnar höginkomsttagare. Jag må vara cynisk, men är inte just höginkomsttagare de som i störst utsträckning har råd att komplettera med egna försäkringar? Många fackförbund erbjuder dessa, och i vissa (ex.vis CF som jag själv är medlem i) ingår det i fackavgiften.

Jag fick inte ut några 80% när jag var arbetslös, och jag tycker inte heller att jag skulle ha fått det. Det går att leva på fjorton tusen i månaden och även om det är tufft att få en halverad inkomst så ser jag inte hur det kan vara statens uppgift att täcka inkomstbortfallet för de som tjänar mest.

När kartan inte stämmer med verkligheten

Liksom partiet man är allierat med, vänsterpartiet, tycks socialdemokraterna dessutom ha anammat devisen att om verkligheten inte stämmer med kartan så måste det vara fel på verkligheten. Det gör att Göran Persson i en partiledarutfrågning i P1 (mer om detta även hos DN) desperat försökte framställa det som att verkligheten inte stämmer när denna gick på tvärs mot socialdemokraternas valmanifest.

Bland annat försökte Göran framställa det som om ungdomsarbetslösheten minskar trots att Eurostats siffror säger det motsatta och trots att ungdomsarbetslösheten enligt SCB ligger nära tjugoprocentsstrecket. Enligt Göran själv så har han bättre koll på hur många som är arbetslösa än vad SCB har.

Även statistiken om att klyftorna ökar och att löneskillnaderna mellan kvinnor och män ökar avfärdades även de, gärna med ett “det går åt rätt håll”. Som sagt, om verkligheten inte stämmer med den bild man försöker förmedla så måste det vara verkligheten som har fel…

Även om jag sällan läser Expressen så har Liza Marklund en bra artikel på samma tema. Ett bättre namn än bidragspartiet vore dock vi-vill-behålla-makten-till-varje-pris-partiet eller möjligen mygelpartiet.