Myter om föräldraförsäkringen

De senaste veckorna har det pågått en debatt kring föräldraförsäkringen inom Folkpartiet. Detta eftersom frågan kommer upp på landsmötet i slutet av november, och det är en fråga som många har åsikter kring. Ett av de fora där det diskuterats är tidningen NU som är det närmaste vi kommer ett partiorgan inom Folkpartiet. Tyvärr är det väldigt få av deras artiklar som ligger på nätet, och insändare och debattinlägg finns inte på nätet.

För den som är intresserad borde man kunna hitta tidningen på ett bibliotek eller på närmaste Folkparti-expedition. I nästa veckas nummer hoppas jag att den insändare som Jessica Bagge, Magnus Källström och jag skrev kommer med. Där bemöter vi framförallt argumentet att VAB skulle ha en större effekt på jämställdheten inom arbetslivet än föräldraledigheten. Samma tema kommer upp i den här tråden på politikerbloggen. Jag försökte få in en debattartikel där om att det visst är liberalt att vara för en delning av föräldraförsäkringen, men de har uppenbarligen inte publicerat den.

Så, då använder jag min egen blogg för att skriva om dessa två ämnen som hänger, dvs varför det är liberalt att argumentera för en delning av föräldraledigheten, liksom varför det stora jämställdhetsproblemet för småbarnsföräldrar är det ojämna uttaget av föräldraledighet och inte VAB-dagarna.

En delad föräldraförsäkring är liberalt

Det framställs gärna som att föräldraförsäkringen är liberal i sin konstruktion och om man vill styra om den så är man oliberal, man vill lägga sig i hur föräldrarna använder sina pengar och detta ska familjerna sköta själva på det sätt som passar dem.

Detta framförs gärna i högt tonläge med ett indignerat darr på stämman, och det skulle också vara korrekt om det handlade om föräldrarnas pengar. Nu är det dock inte fallet, utan det handlar om en transferering från skattebetalarna till de som för tillfället är föräldralediga.

Precis som alla andra bidrags- och transfereringssystem så kan givetvis vi som betalar (genom staten) ställa krav på mottagarna. När det kommer till a-kassan så ställer vi krav på att man ska söka jobb, på att man ska vara beredd att flytta, osv. För sjukbidraget ställer vi kravet att man ska vara för sjuk för att kunna arbeta. För pensionen ställer vi krav på ålder.

Kort sagt, alla andra transfereringssystem är villkorade; uppfyller du inte villkoren får du heller inga pengar. Det är därmed inte det minsta orimligt att ställa krav även på föräldraförsäkringen. När denna infördes 1974 var syftet att få ut kvinnor i näringslivet, samtidigt som vi upprätthöll nativiteten. Sedan kan vi lägga på fler syftet på systemet och när vi nu kan konstatera att föräldraförsäkringen gör att båda könen deltar i arbetsmarknaden, men att kvinnor gör det under sämre villkor än män är det helt rimligt att se vilka förändringar som kan göras.

Tittar vi på statistiken (PDF-rapport om uttag av föräldraledighet) så kan vi konstatera att det enbart är 3-9 % av föräldrarna som delar lika på föräldraförsäkringen (vilket betyder att ena föräldern tar ut minst 40% och den andra föräldern tar ut högst 60%). Tittar vi på tabell 12 ser vi att för barn som uppnått tre (3) års ålder fördelar sig uttaget av föräldradagar enligt följande för 2005:

  • Kvinnor:
    • Förvärvsarbetande: 295 dagar
    • Egen företagare: 270 dagar
  • Män:
    • Förvärvsarbetande: 67 dagar
    • Egen företagare: 53 dagar

Trots pappamånader och trots ett otal kampanjer för att få männen att ta ut en större andel av föräldraförsäkringen är det fortfarande kvinnan som tar ut huvuddelen av föräldraförsäkringen, och då är det rimligt att individualisera även föräldraförsäkringen, dvs hälften till vardera förälder.
Mer statistik om föräldraförsäkringen kan du hitta hos jämställdhetsombudsmannen.

VAB-dagar

Det har förts fram att det verkliga problemet för jämställdheten skulle vara VAB-dagarna. Låt oss därför titta på hur siffrorna ser ut här.

I Götene kommun tog föräldrarna ut 4,3 VAB-dagar i genomsnitt per barn och rikssnittet ligger på 4 dagar. I den här artikeln i SvD kan vi läsa att kvinnorna tar ut 64% av alla VAB-dagar och 80% av all föräldrapenning. Dessutom är det enbart 51% av kvinnor med barn under sex (6) år som jobbar heltid mot 92% av motsvarande män.

Vi kan då snabbt räkna ut att för en genomsnittlig familj (2 barn) så får de 4 VAB-dagar per barn och år och med de sex första åren och två barn så blir det 4*6*2 = 48 dagar. Fördelar vi det genomsnittligt på kvinnor och män så tar genomsnittskvinnan ut 31 VAB-dagar och genomsnittsmannen tar ut 17 VAB-dagar. Det är alltså en skillnad på 14 dagar.

Ser vi till föräldrapenningen så tar genomsnittskvinnan enligt ovan ut 297 föräldradagar och mannen 67 dagar. Vi får då en skillnad på 230 dagar per barn, eller 460 dagar sett på två barn. Skillnaden i VAB i relation till skillnaden i föräldraförsäkring är 3%. Av det ojämna uttagandet av ledighet mellan kvinnor och män så står alltså föräldraförsäkringen för 97% och VAB:en för 3%. Att fokusera på VAB:en är lite grann som att skylla på kräftorna för att man har huvudvärk dagen efter kräftskivan.

Om vi studerar de lönemässiga och karriärmässiga skillnader som finns mellan kvinnor och män — och under förutsättning att vi ser det branschvis — sÃ¥ är föräldraförsäkringen det stora problemet, tillsammans med att kvinnor arbetar deltid i högre utsträckning under smÃ¥barnsÃ¥ren. VAB:en är faktiskt ganska ointressant i sammanhanget.

3 thoughts on “Myter om föräldraförsäkringen

  1. Bra Mattias. Tydligt. Sedan är tyvärr verkligheten ännu dystrare för att i kalednertid är kvinnor hemma ännu längre än antal uttagna föräldradagar visar.

  2. Bra Mattias. Tydligt. Sedan är tyvärr verkligheten ännu dystrare för att i kalednertid är kvinnor hemma ännu längre än antal uttagna föräldradagar visar.

Comments are closed.