Landsmötesmotioner del 5 – Begränsa längden pÃ¥ förtroendeuppdrag av heltidskaraktär

Min sista motion till det här landsmötet handlar om att det bör finnas en begränsning på hur länge man kan ha ett förtroendeuppdrag av heltidskaraktär. Den utveckling som vi ser där politik blir allt mer en karriär och allt mindre ett förtroendeuppdrag leder till fler svaga politiker som inte vågar stå upp för sina åsikter eftersom de då riskerar att förlora sin födkrok.

Som vanligt inleder jag med min motion:

M19. Begränsa längden på förtroendeuppdrag av heltidskaraktär

Motionär: Mattias Lönnqvist, Sundbyberg

Förslag till landsmötesbeslut:

  1. att landsmötet uttalar att ett förtroendeuppdrag som är av heltidskaraktär ska kunna innehas maximalt tre mandatperioder i rad
  2. att landsmötet uttalar att man efter fullgjort förtroendeuppdrag av heltidskaraktär inte ska kunna omväljas förrän efter lika lång tidsperiod som man tidigare innehade uppdraget
  3. att landsmötets ställningstagande inte ska tillämpas retroaktivt

Politikens arbetsformer är under ständig förändring, både som resultat av samhällets och teknikens utveckling och som resultat av diskussioner kring hur vi förbättrar samhället. En förändring som jag själv beklagar är den professionalisering som skett av politiken, där politiker i allt mindre utsträckning är ett förtroendeuppdrag och i allt större utsträckning blivit ett yrke och en karriär.

Jag är övertygad om att vi i alla i grunden delar samma uppfattning: att politiska poster är förtroendeuppdrag som man väljs till för att företräda andra. Samtidigt kräver dessa förtroendeuppdrag allt mer av oss som är politiskt aktiva och många uppdrag skulle inte vara möjliga att fullfölja om dessa skulle kombineras med ett vanligt heltidsyrke.

Det är dock min bestämda uppfattning att vi alla – oavsett om vi är fritidspolitiker eller heltidspolitiker – behöver en kontinuerlig återkoppling till den verklighet som våra väljare, de som vi faktiskt företräder, vistas i. Det är också min uppfattning att politisk verksamhet vinner på om nya personer och nya perspektiv kontinuerligt kommer in i verksamheten.

Därmed vore det lämpligt att begränsa olika förtroendeuppdrag. Då vi har val 2010 och dessa listor ännu inte är tagna vore det lämpligt att ta en inriktning redan nu och begränsa hur länge man kan inneha ett uppdrag. Jag ser tre mandatperioder, dvs. 12 år, som en lämplig sådan begränsning. På 12 år hinner man uträtta mycket, samtidigt som man efter dessa 12 år behöver en ny återkoppling till våra väljares vardag.

Det finns antagligen tekniska problem som måste lösas kring detta, och det är till och med möjligt att vissa typer av undantag ibland är önskvärda, men om man tar ett inriktningsbeslut framåt i tiden så hinner vi gott och väl lösa dessa eventuella tekniska problem och vi riskerar inte heller att tappa en massa viktig erfarenhet.

Jag menar därför att Folkpartiet liberalerna bör sätta en mandatbegränsning på förtroendeuppdrag, åtminstone på de uppdrag där uppdragets omfattning är på heltid. Har man däremot haft ett uppdrag i tre mandatperioder och sedan ägnat sig åt någonting annat i ytterligare tre mandatperioder så bör man återigen bli valbar.

På detta svarar partistyrelsen (PS) följande:

Motion M17 föreslår att landsmötet ska anta en policy att riksdagsledamöter endast i undantagsfall bör väljas som länsförbundsordförande. I stället vill motionären se yngre krafter som i framtiden kan tänka sig att driva politik på regional eller riksnivå. I motion M18 yrkar motionären på att i stadgarna införa en begränsning som innebär att högst hälften av de av valberedningen föreslagna kandidaterna till partistyrelsen får vara heltidspolitiker. I ett andra yrkande, föreslås en liknande stadgereglering av ledamöterna i arbetsgrupper som tillsätts av partistyrelsen.

Motion M19 vill också införa begränsningar, bland annat att ingen ska kunna väljas för förtroendeuppdrag av heltidskaraktär för längre tid än tre mandatperioder, att den enskilde efter den tiden inte ska vara valbar igen förrän efter lika lång tid som uppdraget innehades, samt slutligen att
dessa bestämmelser inte ska gälla retroaktivt.

Motion M20 vill att landsmötet antar policyn att inte mer än fyra personer från samma postadress ska väljas in i partistyrelsen. Det som förenar dessa motioner är önskan om att på något sätt införa vägledande begränsningar i den fria nominerings och valmöjligheten. För vart och ett av förslagen kan anföras principargument – spridning av uppdrag, mångfald, rotation och behovet av nya krafter och så vidare.

Nackdelen är dock, menar partistyrelsen, att sådana regler i slutänden riskerar att vara större hinder än de problem de är satta att lösa. De principer som ligger bakom Folkpartiets stadgar och praxis i dag, är att nomineringsrätten ska vara helt fri, alla medlemmar (i respektive del av organisationen) är valbara till varje uppdrag. En valberedning som ska ta hänsyn till olika faktorer – så som mångfald i kön, ålder, etnicitet, erfarenhet med mera – lämnar ett förslag som försöker kombinera de mest lämpliga kandidaterna med respektive uppdrag. Detta löser inte alltid alla problem och målkonflikter som kan uppstå, men det har många fördelar som metod jämfört med begränsningar som tar fasta på enskildheter.

Det övergripande problemet – särskilt märkbart i många mindre lokalföreningar – är att medlemsunderlaget krymper och ett fåtal medlemmar är beredda att lägga ned tid och energi på att ta ideella styrelseuppdrag. Samtidigt växer i många fall de förväntningar som finns på dem som antar uppgifterna. I motsats till motionären anser partistyrelsen att det är en styrka för Folkpartiet att de ledande förtroendevalda åtar sig uppdrag i det interna partiarbetet. Det är ett sätt att uppvärdera partiarbetet och se till att de som är ansvariga inför väljarna också är de som tar ansvar för partiets interna, medlemsstyrda arbete.

Under 2008 var det åtta riksdagsledamöter som dessutom var länsförbundsordförande. Partistyrelsen menar snarast att om något borde den siffran öka. Motionärerna har naturligtvis all rätt att tycka att det är olyckligt att partistyrelsen i så hög grad består av personer som har politiska uppdrag för Folkpartiet, men samtidigt är detta personer som fått sina uppdrag av medlemmarna just på grund av politisk kompetens. Det finns en logik i att många av dem som är ledande i att utforma vår politik, i riksdagsgruppen, i landsting och kommuner, har en plats i partistyrelsen.

Partistyrelsen vill med detta yrka avslag till motionerna M17, M18, M19 och M20

Här klippte jag in hela svaret, eftersom min motion är ihopklumpad med flera andra och avslagsyrkandet på min motion motiveras egentligen aldrig. Vilket är ett problem i sig; när nu PS har en åsikt om att motionen bör avslås så vore det trevligt med en motivering. Det enda som sägs är att stadgarna stipulerar att nomineringsrätten ska vara fri, men det förhindrar inte att Landsmötet tar ett inriktningsbeslut.

Exempelvis skulle man kunna driva frågan om begränsning i riksdagen där FP skulle kunna ansluta sig till MP:s linje om en begränsning (såvida de inte bytt åsikt sedan jag sist kollade). Man kan också se över stadgarna och se hur dessa behöver ändras i sådana fall. Framförallt tycker jag dock att om man gör en vag hänvisning till stadgarna så får man åtminstone ange vilken punkt i stadgarna man stöder sig på. Särskilt då med tanke på att jag inte hittar någonting i stadgarna som stöder PS inställning i frågan.

Den här motionen kan du även diskutera på landsmötesbloggen

4 thoughts on “Landsmötesmotioner del 5 – Begränsa längden pÃ¥ förtroendeuppdrag av heltidskaraktär

  1. Jag håller helt med dig. Vi behöver få in nytt folk med jämna mellanrum så att vi inte får en alltför homogen trupp. Nytt blod med nya erfarenheter är bra samtidigt som vi sannolikt skulle få mindre politikerförakt om inte alla politiker uppfattades som karriärpolitiker.

    Jessica

  2. Jag håller helt med dig. Vi behöver få in nytt folk med jämna mellanrum så att vi inte får en alltför homogen trupp. Nytt blod med nya erfarenheter är bra samtidigt som vi sannolikt skulle få mindre politikerförakt om inte alla politiker uppfattades som karriärpolitiker.

    Jessica

Comments are closed.