Kryssa Mattias

Liberal fritidspolitiker i Sundbyberg

De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få
lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet.
(Benjamin Franklin)

  • Nya inlägg

  • Senaste kommentarer

  • Senaste Trackbacks:

  • Allmänt

  • Andra bloggar

  • Liberaler

  • Mer från/om mig

  • Politik

  • Politiska bloggar i Sundbyberg

  • Kampanjer

    • Stöd Israel
  • Ekonomiskt stöd

  • Länkregistrering

  • Technorati

  • Networked blogs

  • Licensvillkor

  • Creative Commons License
    Alla texter och alla bilder är licensierade under en Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell- Dela Lika 2.5 Sverige Licens.
  • Landstingsval – Stockholms län

    Senast uppdaterat: 2013-08-27

    Nedanstående är min politiska plattform för landstinget som den ser ut nu. Jag kommer inte att stryka någonting i texten nedan — utan utlovat är utlovat — men däremot kanske jag lägger till sådant som jag märker saknas. Alla tillägg efter 2013-08-27 kommer att markeras som sådana.

    En bakgrund

    Huvuddelen av min politiska erfarenhet är inom kommunalpolitiken; det är där jag lagt större delen av min politiska gärning hittills. Jag har dock kandiderat för Folkpartiet i Landstingsvalet 2006 & 2010, och under den här mandatperioden har jag varit ersättare i landstingsfullmäktige.

    Som tredje ersättare har jag enbart fått förmånen att tjänstgöra två gånger den här mandatperioden, men det har varit två väldigt lärorika tillfällen. I kombination med att jag under mandatperioden deltagit i en utbildning om landstingspolitik känner jag att jag har den kompetens som krävs för att kunna vara en tillgång för Folkpartiet i landstinget — även som ordinarie ledamot.

    Jag har inte en bakgrund inom vården, även om jag i ett år arbetat som konsult på landstingets IT-avdelning; där jobbade jag mest med interna system för IT-stöd i vårdens kvalitetsarbete. Min bestämda åsikt är dock att man inte behöver egen erfarenhet för att kunna bli en bra landstingspolitiker; det som krävs är empati och en hög arbetskapacitet, någonting som jag demonstrerat att jag har under mina år i kommunpolitiken.

    Jag har några intresseområden, som är de områden som jag helst vill ägna mig åt och där jag känner att jag kan tillföra någonting extra till Folkpartiets politik i landstinget. Samtidigt har jag från kommunpolitiken lärt mig att alla områden blir intressanta när man väl läser in sig på dem, och ett liberalt perspektiv går att applicera även på vardagsnära frågor.

    Trafik

    Det område som jag tycker är mest spännande är trafikfrågor, dvs kollektivtrafiken. Jag har en teknisk bakgrund och politiska områden som har en teknisk anknytning är de som jag tycker är lättast att läsa in mig på. Mycket inom SL fungerar bra, och vi ska vara stolta över att ha Sveriges billigaste och mest heltäckande kollektivtrafik. Samtidigt finns det alltid utrymme för förbättringar. Nedanstående är några av de förbättringar som jag skulle vilja genomföra:

    • Enklare — och billigare — resor för fler. I dagsläget fungerar Access-kortet utmärkt för månadskort och om man alltid resor inom samma zon, men om man reser över fler zoner eller är tillfällig besökare fungerar det sämre. Det måste bli enklare både för de som är tillfällighetsresenärer och för de som turistar i Stockholm. En viktig åtgärd här är att införa möjligheten att betala med kort på bussen. Det fungerar i andra län och borde kunna fungera i Stockholm också.
    • Låt tunnelbanan fortsätta vara stommen i kollektivtrafiken, men undvik att låsa vid en trafikform. Tunnelbana är en dyr investering och inte alltid den bästa lösningen. Ibland kan det vara bättre med tvärspårbana (spårvagn) eller med olika busslösningar. Kollektivtrafiken står inför stora utmaningar de kommande 10 åren och vi måste vara beredda att titta på alla lösningar för att SL ska orka mäkta med de behov som finns.
    • Fortsätt effektivisera befintlig trafik. Ett nytt signalsystem på röd linje (tillsammans med nya vagnar) tillåter tätare turtrafik vilket ökar antalet passagerare som kan färdas per timme. Denna typ av effektivisering borde vara möjlig på fler ställen, och det borde vara möjligt att öka antalet resenärer inom befintligt nät.
    • Tidigarelägg tvärspårbanan mot Kista (via Sundbyberg och Stora Ursvik). Detta är en sträckning som redan försenats ett antal gånger vilket bland annat lett till att området Stora Ursvik har rent undermålig kollektivtrafik. Jag är måhända lokalpatriotisk här, men jag ser det som olämpligt att skjuta fram byggstarten till 2019 och byggstart bör vara under nästa mandatperiod; och helst i början av mandatperioden.
    • Gör en genomgång av kameraövervakningen. Jag kan köpa att man har övervakning där det ger en effekt — så länge som det inte är på offentlig plats — men det bör kontinuerligt utvärderas och avskaffas där det inte visas ha någon effekt.

    Psykiatri och ungdomspsykiatri

    Ett område som jag upplever som eftersatt under ett antal år är psykiatrin, och då särskilt barn- och ungdomspsykiatrin. Båda behöver förstärkas. Här har det gjorts en hel del under den senaste mandatperioden, men det går att göra mycket mer.

    Ett problem — som jag upplever det — är att när det kommer nya metoder eller mediciner inom psykiatrin så verkar många landstingspolitiker se det som lösningen på allt. Det är givetvis inget fel på farmakologi eller de mediciner som vi fått de senaste 20 åren, men de är ett komplement till samtalsterapi och andra metoder. De kan aldrig ersätta dessa.

    Samma sak med nya metoder som exempelvis KBT (Kognitiv BeteendeTerapi). KBT är en alldeles utmärkt metod för tvångsbeteenden; oavsett om det rör sig om manisk tvagning av händerna, uppskjutarbeteende, fobier, etc, men KBT kan inte lösa alla problem. I vissa fall är KBT lösningen, men i andra fall så gör det ingen nytta alls.

    Inom psykiatrin, liksom all sjukvård givetvis, så ska vi vara kostnadsmedvetna och kostnadseffektiva, men vi kan inte välja metoder som inte är lösningar på problemet bara för att de råkar vara billiga. Välj gärna den billigaste fungerande metoden, men titta inte enbart på kostnaden. Som politiker måste vi dessutom vara ödmjuka och våga lyssna på kritik. Om vi inte kan ta till oss kritik mot sådant som inte fungerar kommer vi inte heller kunna förbättra den psykiatriska vården.

    Slutligen är integriteten inom psykiatrin eftersatt, och det är viktigt att de som uppsöker exempelvis psykakuten kan diskutera sina problem i enrum, utan att behöva dela med sig av sina besvär till andra patienter.

    Evidensbaserad sjukvård

    Det är också viktigt att sjukvården är baserad på evidens och beprövad vetenskap; att vi använder metoder och verktyg som vi vet fungerar. Om någon vill använda sig av akupunktur, homeopati, Feng shui, eller vad man nu tror på så ska man givetvis ha den rätten, men sjukvården ska inte syssla med den och landstinget ska inte finansiera den.

    Landstingets pengar ska alltid läggas på vård som fungerar och får aldrig gå till Somatisk terapi, Antroposofisk medicin, Homeopati och annat mumbo-jumbo. Däremot ska patienten givetvis ha rätt att välja mellan olika behandlingar som fungerar.

    Jag är oerhört tveksam till landstingets beslut att erbjuda omskärelse av småpojkar. Jag har tidigare skrivit om detta i fyra artiklar som sammanfattar mina ställningstaganden. Läs dem gärna:

    I dagsläget tänker jag dock inte argumentera för ett totalförbud mot omskärelser, utan “bara” kämpa för att vården inte ska syssla med detta. Det finns tre skäl till detta:

    1. Jag tror inte på att söka konflikt i frågan, utan jag tror det är bättre att föra en dialog med de som förordar omskärelse.
    2. Ett förbud är ingen landstingsfråga, utan det landstinget beslutar om är ifall man ska erbjuda omskärelse av icke medicinska skäl. Det är det jag säger nej till.
    3. Vårt landsmöte (Folkpartiets högsta beslutande organ) sa nej till ett förbud. Även om jag inte alltid följer partilinjen så bör man välja sina strider.

    Jag inser givetvis att jag med min inställning till omskärelse riskerar att hamna i konflikt med hur Folkpartiet har agerat tidigare i frågan, men det är en konflikt som jag är beredd att ta. Min erfarenhet från både kommunpolitiken och landstingspolitiken säger att Folkpartiets förtroendevalda har ett gott debattklimat med högt i tak och där man som ledamot kan lyfta även obekväma frågor. Dessutom ska man som sagt välja sina strider och det här en strid som jag vill välja att ta.

    Kultur

    Sett till mängden pengar är kulturen i landstinget ingen viktig fråga, men det är fortfarande ett område som jag ser som oerhört viktigt och där Folkpartiet har en roll som värnare av kultur inom landstinget. När man är inlagd på sjukhus handlar det inte bara om att läka skadan, utan man ska också kunna trivas (efter omständigheterna) när man är där. Då spelar kulturen en viktig roll.

    Dessutom har jag ägnat mig åt kulturfrågor på kommunal nivå i snart sju år och tycker att det oftast är både spännande och intressanta frågor. Det är kort sagt frågor som jag gärna lägger både tid och kraft på.