Riksdagsval – Stockholms län

Senast uppdaterad: 18:e juni 2013

Jag ser mig själv som liberal, utan några tillägg till detta, med fokus på individens frihet och individens rätt att bestämma över sig själv. Det innebär inte att jag hör hemma bland nyliberaler eller de som vill ha en nattväktarstat. Min åsikt är att frihet inte enbart handlar om negativa friheter (frihet från) utan lika mycket om positiva friheter (frihet till eller genom). Därför är jag för ett skattesystem som används för att ge alla samma möjligheter och rättigheter. Däremot bör vårt liv styras av de val man gör; för mig är det inte främmande att den jobbar hårt ska ha mer i plånboken än den som väljer att prioritera annat i livet.

Som liberal och allmänborgerlig är jag givetvis glad över att alliansen vunnit tvÃ¥ val i rad och jag kommer att kämpa för att vi tillsammans kan vinna även 2014. Mycket som gjorts är bra — vilket jag menar att Folkpartiet kan ta en stor del av äran för — men det finns ocksÃ¥ sÃ¥dant som kunde gjorts annorlunda, eller bättre, och det är ocksÃ¥ det som denna text fokuserar pÃ¥. Snarare än att rada upp allt som jag hÃ¥ller med om vill jag hellre lista det som skiljer mig frÃ¥n de som representerar Folkpartiet i riksdagen idag.

Integritetsfrågor & den liberala kompassen

Jag tycker att det är bedrövligt att ett liberalt parti så fullständigt tappat kompassen i integritetsfrågor och det behövs en ordentlig uppryckning här. Det första steget vore att riva upp FRA-lagarna. Det räcker inte med några småjusteringar här utan den behöver verkligen rivas upp. Det behövs mindre, mycket mindre, övervakning; inte mer. Här skulle jag kunna kompromissa, och godta en reformering om detta skulle ge snabbare (och effektivare) resultat. I grunden ser jag dock FRA-lagstiftningen som väldigt negativ. Under de år som gått sedan den första FRA-lagen menar jag att dess problem och brister gång på gång visat sig, samtidigt som vi inte kunnat se några positiva resultat alls.

Dessutom tar jag upp Ipred-lagen här, även om lagstiftning kring upphovsrätt i sig inte behöver vara integritetskränkande. Hur lagen — och dess tillämpning — till slut blev är dock ett intrÃ¥ng i integriteten. Att en branschorganisation kan begära ut IP-uppgifter när de leker polis är inte bara integritetstänkande utan gÃ¥r emot grunderna för ett rättssamhälle. Ipred-lagen ett allvarlig ingrepp i rättssäkerheten eftersom det är sÃ¥ enkelt att fabricera bevis och sÃ¥ länga som domstolarna tillÃ¥ter dessa ”bevis” sÃ¥ finns ingen rättssäkerhet överhuvudtaget. Istället skulle antipiratbyrÃ¥n, IFPI, med flera, kunna anklaga vem som helst för vad som helst utan att behöva ha ett enda verkligt bevis. För att kunna använda elektroniska spÃ¥r som bevis i en rättegÃ¥ng krävs att insamlingen av dessa spÃ¥r sker helt och hÃ¥llet av polismyndigheten, utan inblandning av nÃ¥gra andra.

Även här är det otillräckligt med lite fernissa utan lagen behöver rivas upp fullständigt. Dessutom behöver vi på allvar se över skyddstiderna för intellektuell egendom, liksom patentlagstiftningen. Till och börja med bör vi ta bort patenten på mjukvara och på organiskt material (grödor, DNA, etc). Jag går i dessa frågor inte lika långt som piratpartiet, utan jag kan tänka mig längre skyddstider än de.

Skattesystemet

Även om jag är nöjd med att man sänkt skatterna och att man då haft ett fokus på skadliga skatter som förmögenhetsskatten och inkomstskatter så är jag besviken över att värnskatten fortfarande är kvar. När värnskatten infördes 1995 så var det en tillfällig skatt som skulle tas bort så snart som statsfinanserna tillät det.

Statsfinanserna har tillåtit det i över tio (10) år nu och det är hög tid att värnskatten avskaffas. Omedelbums. Dessutom behöver vi återgå till skatteuppgörelsen från början av 90-talet med en konstruktion som är lätt att förstå, som inte innehåller en massa undantag och extraskatter och som alltid låter medborgarna behålla minst hälften av en löneökning.

Därefter bör vi allvarlig diskutera en större reformering av skattesystem och införandet av en platt skatt. En platt skatt är enklare att förstå, enklare att hantera och mer rättvis än ett progressivt skattesystem. Kombinerar man detta med ett grundavdrag kan man dessutom i framtiden baka in våra trygghetssystem i detta och vi slipper en massa olika trygghetssystem där medborgarna riskerar att falla mellan de olika systemen.

Vi ska dessutom komma ihÃ¥g att vi redan har en platt skatt för kommunalskatt och landstingsskatt och att det naturliga därmed vore en platt skatt även för statlig skatt. Med ett högt grundavdrag kommer de flesta att betala enbart kommunal och landstingskommunal skatt och de betalar därmed inte statlig skatt — annat än i form av moms och andra punktskatter.

Av folkhälsoskäl menar jag dessutom att vi behöver sänka skatten på snus. Då vi vet att rökning har negativa effekter på hälsan är det rimligt att röktobak beskattas hårt, men för snusning har man inte kunnat bevisa några negativa effekter på hälsan och vi bör alltså uppmuntra rökare att övergå till snusning genom en sänkning av skatten på snus. Detta gagnar både individen och folkhälsan.

Parlamentarism och demokrati

I dagsläget har partierna för stor makt över valprocessen och vi bör istället ha ett valsystem med rena personval. Jag gillar det finska systemet där kandidaterna står i bokstavsordning och där man som väljare väljer en av dessa kandidater, utan att partierna kan påverka ordningen och utan personvalsspärrar. Efter ett studiebesök i Helsingfors 2013, då jag hjälpte vårt systerparti SFP, är jag ännu mer övertygad om att Finlands personvalssystem är överlägset vårt och att vi borde kopiera den finska modellen rakt av.

Dessutom vill jag se en begränsning i riksdagen, där man begränsar hur många mandatperioder man kan sitta. En gräns på tre mandatperioder i rad är rimlig och ger en riksdag med en bättre koppling till den vardag som våra väljare lever i.

Slutligen tycker jag att vi på allvar måste diskutera det system med partispärrar som finns idag. Med en fyraprocentsspärr ställs väljaren alltid inför risken att hens röst inte får något värde. Istället borde vi ha möjligheten att lägga villkorade röster, dvs om det parti jag röstar på inte kommer in i riksdagen så ska min röst tillfalla ett annat parti.

Jag har inte låst mig vid en specifik modell, men anser att frågan behöver lyftas, belysas och diskuteras. Dessutom menar jag att det måste vara upp till kommunen hur många valkretsar de ska ha, liksom att de måste ha en möjlighet att ha utjämningsmandat. (Läs gärna mer om den här frågan här.)

Blandningen i riksdagen

Jag ser det som viktigt att riksdagen hela tiden förnyas och att Ã¥tminstone 1/3 av riksdagens ledamöter byts ut varje val. Det finns för mÃ¥nga yrkespolitiker och för mÃ¥nga karriärpolitiker i riksdagen. Att sitta i riksdagen — liksom alla andra politiska uppdrag — är ett förtroendeuppdrag. Ett förtroendeuppdrag pÃ¥ heltid ska man ha pÃ¥ begränsad tid och övriga förtroendeuppdrag bör löpa parallellt med att man verkar i verkligheten.

Det är beklagligt att så få av riksdagens politiker verkar inse detta och lämnar sina uppdrag frivilligt. Många av dem sitter tills de tvingas bort och då har de för länge sedan passerat sitt bäst-före-datum.

Ett annat problem är att så många av riksdagens ledamöter har samma bakgrund; de har samma utbildning, har umgåtts i samma kretsar, har sin skolning i ungdomsförbunden, etc. Det är förvånansvärt få personer med en teknisk bakgrund i riksdagen; var är alla ingenjörer, civilingenjörer, datavetare, systemvetare, arkitekter, matematiker, biologer, kemister, etc?

Givetvis är det sÃ¥ att man kan komplettera egna kunskapsluckor med kompetenser hos tjänstemän eller genom att läsa in sig pÃ¥ en frÃ¥ga, men om vi tittar pÃ¥ — exempelvis — behandlingen av FRA-lagen eller av IPRED-lagen sÃ¥ ser vi att dessa kompetenser inte finns där heller. Det är helt enkelt kunskaper och kompetenser som nästan helt saknas i riksdagen; inte undra pÃ¥ att riksdagen ibland fattar mindre lämpliga beslut.