Orwells mardröm allt närmare

Kontrollsamhället smyger inte längre upp på oss, utan kommer nu med stormande steg och det samhälle som Orwell beskrev i 1984 ligger nu farligt nära.

Vi har tidigare sett exempel på kameraövervakning i tunnelbanan, och SL använder det på tunnelbanetågen. Nu kommer nästa steg i övervakningen; på tunnelbanan i Tokyo (på stationen kasumigaseki för att vara specifik) pågår nu försök med kameror kopplade till ett mönstermatchingsprogram specialiserade på att känna igen ansikten för att kunna larma om misstänkta personer (eller personer som råkar likna misstänkta personer) passerar stationen.

Brottsuppklarning i all ära, men är det bara jag som ser det otäcka i detta? Möjligheterna till missbruk är gigantiska och ingen tycks längre bry sig om vad som står i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Med tanke på hur pass snabb Bodström brukar vara med att anamma integritetskränkande åtgärder är det väl bara en tidsfråga innan vi får se den här typen av övervakning i Sverige.

Aftonbladets verklighetsflykt

Enligt Aftonbladets ledare idag sÃ¥ ”avslöjar sig” folkpartiet som ett ”populistiskt främlingsfientligt parti” vars stora politiska förebild är Venstre i Danmark.

Aftonbladet ”glömmer” dÃ¥ att Folkpartiet (som enda parti) tog diskussionen om främlingsfientlighet i den förra valrörelsen och att folkpartiet vill minska utanförskapet genom att lÃ¥ta även invandrare komma in pÃ¥ arbetsmarknaden.

PÃ¥ samma sätt ”glömmer” man den positiva syn som länge funnits inom folkpartiet vad gäller arbetskraftsinvandring och kraven pÃ¥ utökat bistÃ¥nd. Den verkliga främlingsfientligheten finns hos socialdemokraterna som vill lÃ¥sa in invandrare i utanförskap och ghetton där de aldrig ges en chans att komma in i samhället pÃ¥ samma villkor som de som fötts här.

Det är bedrövligt att se hur en gammal liberal kampskrift som Aftonbladet degenererat till en megafon för det enda verkligt korrumperade parti som Sverige har; socialdemokraterna.

Ungdoms- och studentpartiet

Jag fick för några dagar sedan epost från min bror med anledning av att han kandiderar för Ungdoms- och Studentpartiet (USP) i Stockholms stad och till Landstinget. Tyvärr måste jag erkänna att jag är ganska kluven till detta besked.

Å ena sidan gläder det mig att han engagerar sig, precis som jag alltid tycker att det är positivt ju fler som blir aktiva i det politiska arbetet. Det är också positivt att studenters situation lyfts fram då det är en utsatt grupp som är viktiga för att Sverige ska ha en framtid. Om man ser till hur sosseregeringen hanterar studenterna som grupp så undrar man ibland om de fortfarande tror att alla studenter kommer från välbärgade hem där föräldrarna utan problem kan finansiera studierna.

Men, å andra sidan tycker jag att det är tråkigt att se ytterligare ett parti som bildats för en specifik grupp i samhället, och som inte tycks ha något intresse av, eller program för, helhetsbilden. Vilka tar ansvar för helhetsbilden i en församling med t.ex. ett Stockholmsparti, ett ungdomsparti och ett pensionärsparti?

Man bör dessutom vara medveten om att den här typen av partier inte alltid får genomslag för sitt program. Under mandatperioden 94-98 fanns i Linköping ett akademikerparti, som just hade visionen att förbättra Linköping som studentstad. De körde med varvad lista (varannan sympatiserade med vänsterblocket och varannan med högerblocket) och de fick också ett mandat. Något större genomslag på politiken fick de dock inte, och partiet har sedan dess förtvinat.

Många studentfrågor ligger också på flera olika nivåer och kräver därför ett parti som finns representerat både i riksdag, landsting och kommun. För att förbättre för studenterna i Stockholmsregionen skulle man både behöva förbättra studiemedelssystemet (nationell fråga), öka kvaliteten i utbildningen (nationell fråga, och en fråga för de individuella lärosätena), bygga fler studentbostäder (kommunal och nationell fråga; kommunal för att kommunen behöver ta initiativ, och nationell för att det behövs förändringar i regelsystemen, framförallt för att möjliggöra enkla och billiga bostäder) och sänka resekostnaderna (landstinget).

Skulle man exempelvis få igenom en rabatt på 50% på lokaltrafiken för studenter (vilket jag stöder och som jag kommer att verka för om jag blir invald i landstinget) så har man uppnått ett delmål, då Stockholms studenter då får ungefär samma ekonomiska villkor som studenter i andra städer, men det förändrar inte att studenter som grupp fortfarande har en väldigt krass ekonomisk verklighet att leva i.

Därför hade jag hellre sett att man kanaliserat detta engagemang genom de existerande partierna. Folkpartiet är ett studentvänligt parti och vi har flera ledamöter med en studentfacklig bakgrund som väl förstår studenternas situation. Folkpartiet har dessutom alltid varit ett utbildningsvänligt parti.

Risken finns att man splittrar studenternas röster, så att röster som skulle ha gått till folkpartiet (eller andra partier i Allians för Sverige istället går till USP och i längden ökar risken för att sittande majoritet behåller makten. Det, om något, vore inte i studenternas intresse då socialdemokraterna på nationell inte visat något större intresse för studenternas situation och knappast lär göra det på lokal nivå heller.

Första inlägget

Min personvalssida är nu klar, i den mån att sidan är upplagd och grundmaterialet ditlagt. Det innebär dock inte att jag kan luta mig tillbaka och känna mig nöjd. Dels måste sidan kontinuerligt uppdateras med nya inlägg och kommentarer, och dels ska sidan officiellt lanseras.

De närmaste veckorna kommer det att ske en smyglansering, där jag kommer att sprida länken (och du som läsare är givetvis välkommen att göra detsamma) men en mer officiell lansering kommer inte att ske förrän i sommar.

Efter det kommer tempot att gradvis öka, för att nå sitt klimax lagom till valdagen. Jag kommer även att göra en viss uppföljning av valresultatet och redovisa vilka effekter min personvalskampanj hade, men efter det har jag ingen planerad aktivitet för den här sidan. Det beror helt och hållet på hur det går.

Den här kampanjen kommer huvudsakligen att gÃ¥ över ”nya medier” vilket innebär att jag inte planerar att affischera eller göra reklam via traditionella kanaler, utan istället kommer jag gÃ¥ över olika webbsidor. Eftersom jag finansierar min kampanj helt själv kommer dock mängden köpt reklam att vara rejält begränsad.